Vad är lustgas och är den farlig?

Publicerad 24 mars 2014 (uppdaterad 28 mars 2018)

Den främsta risken med lustgas är syrebrist vid inandning vilket kan leda till medvetslöshet, tillfällig försvagning av hjärtmuskeln och att kroppens skyddsreflexer försvagas (exempelvis kräkreflexen). Riskerna med lustgas ökar vid samtidig användning av andra droger. Lustgas är inte narkotikaklassad då den inte uppfyller de villkor som ställs för att en drog ska narkotikaklassas. Det går inte att säga hur mycket man kan få i sig utan att det är farligt, det varierar från person till person samt i vilken koncentration man får i sig gasen.

Lustgas, dikväveoxid (N2O), är en färglös gas som är svagt sötaktig i smak och lukt. Gasen används som narkosmedel och lätt bedövningsmedel/smärtlindring. Namnet lustgas syftar på gasens effekt att framkalla behagliga känslor. Den första dokumenterade användningen av lustgas i medicinskt syfte (sövning) ägde rum år 1844. Det var den amerikanske tandläkaren Horace Wells (1815-48) som använde lustgas i samband med utdragning av en tand.

Idag används lustgas för att ge smärtlindring vid bland annat förlossning, tandvård och som en lättillgänglig smärtlindring i ambulanser. Det är den vanligaste formen av smärtlindring. Som enda narkosmedel (vid sövning) är lustgas otillräcklig, varför den används i kombination med andra narkosmedel. Lustgasen lindrar smärta genom att bland annat få hjärnan att minska smärtimpulserna.

Källor:
FASS
Läkemedelsverket

Fler vanliga frågor

Faktablad