FAKTA

Amfetamin

Amfetamin är centralstimulerande medel. Det tillverkas på kemisk väg. Amfetamin intas oftast som tabletter eller kapslar, men förekommer också som pulver som sniffas eller löses i vätska och injiceras.

Amfetamin användes först som läkemedel mot astma då det vidgar luftrören. På 1930-talet användes amfetamin mot nästäppa, depression och narkolepsi. När det blev tydligt att man fick många biverkningar av amfetamin och att det var beroendeframkallande narkotikaklassades det. Idag är användning av medicinsk amfetamin i många länder endast tillåten för behandling av ADHD och narkolepsi.

Så påverkas kroppen

Amfetamin är centralstimulerande, det vill säga det påverkar hela det centrala nervsystemet. Mindre doser kan ge känslor av ökad energi, vakenhet och medvetenhet. Hungerkänslor kan försvinna och blodtrycket stiga. Dessutom kan hjärtat slå fortare och andningen bli snabbare. Amfetaminruset kan vara i flera timmar.

Av större doser amfetamin kan man få feber, svettningar, huvudvärk och yrsel. Precis som vid mindre doser kan hjärtat börja slå fortare och andningen bli snabbare.

De positiva känslor man kan få vid en kort tids användning av amfetamin försvinner efter några dagars eller veckors användning och i stället får man abstinensproblem och utmattningskänslor.

Eftersom amfetamin tar bort hungerkänslorna leder långvarigt missbruk ofta till minskad vikt och sjukdomar som beror på vitaminbrist och undernäring. Balanssinnet och kroppsrörelserna kan också påverkas att gången blir svajig och rörelserna ryckiga.

Personer som har missbrukat amfetamin länge kan drabbas av rastlöshet, retlighet, sömnlöshet, misstänksamhet, delirium, hallucinationer, ångest, psykos och vanföreställningar.

Källor

"Beroendemedicin" av Johan Franck, Ingrid Nylander m.fl. (2015) Studentlitteratur
"Beroendetillstånd" av Markus Heilig (2011) Studentlitteratur

statistik

Läs mer