Vi måste våga prata om psykisk ohälsa

Gästblogg- 2016-04-05

Jag som person är ganska öppen med hur jag mår. Varför? undrar ni säkert.
Jo, för att jag ser skillnad på hur andra mår som inte vågar vara lika öppna av olika anledningar, och på hur jag mår som vågar prata om mitt mående. För några år sedan så fick jag kommentaren ”Du behöver ju inte berätta för alla, om hur du mår. Du är som en öppen bok”
Jag berättade inte för alla, bara för den som frågade. Man kunde räkna med ett ganska öppet och ärligt svar från mig.
Att få berätta om hur jag faktiskt mår här och nu, har gjort att jag många gånger ha fått någon som lyssnar på vad jag hade att berätta om det som tyngde mig. Ett utbrott från min sida har oftast lett till att jag brutit ihop och berättat vad som egentligen tynger mig. Det där utbrottet som var kontentan efter ett bråk, kanske inte var hela sanningen till varför jag blivit arg. Det kan ha varit så mycket mer än så. Känslor som jag under en lång period lyckats pressa undan, men vid det där bråket, så orkade jag inte hålla inne med mina känslor längre.
För att slippa de där explosiva utbrotten, så har jag valt att vara ganska öppen med hur jag mår, för att jag mår bra av att prata om det, om det är någon närstående som jag får chans att berätta det för. Eller vårdpersonal av något slag, oavsett om det är på akuten, eller på sluten avdelning.
Jag måste erkänna en sak. När jag hör någon säga ”Jag måste vara stark nu”, så blir jag oroad på riktigt. Många unga tror att det är fel att gråta eller att överhuvudtaget visa känslor. Vet ni! Det finns en anledning till att vi har tårkanaler. Vilken? Jo, för att vi ska kunna gråta. Hade det varit fel att gråta, så hade vi säkert inte haft tårkanalen. Gråt ut!
I mitt jobb som föreläsare, händer det att jag efteråt möter människor, som kommer gråtandes fram till mig. Det är ett gott tecken anser jag. Varför? Jo, för att då har jag hjälpt denne personen att släppa på trycket. Många behöver det.
Det finns ett citat som jag vill dela med mig av till er.
”Du gråter inte för att du är svag, utan för att du har varit stark för länge!”