Vardagen - en ständig kamp!

Gästblogg- 2011-10-11

När jag satt och pratade med Erica tidigare under kvällen igår, så kom jag att tänka på att jag kämpar för att inte ha ont, jag kämpar för att kunna sova. Jag kämpar för att vara glad, och ha roligt. Kan det inte komma naturligt?
Jag skrattar till emellanåt, men är jag verkligen glad? Ibland känns det inte så.

Vardagen för mig är en ständig kamp…
Det mesta som irrar omkring i min hjärna är tanken på hur ont jag har och hur trött jag är.
Jag vill inte sova, för då gör det ont! 
Jag försöker att inte tänka på smärtan och tröttheten. Det är oundvikligt.

Hur jag än försöker att vrida och vända på saker för att göra det till det bättre, känns det svårt.

Jag längtar tillbaka till åren före 2009, när jag inte hade ont!