Trodde inte att jag hade tvångstankar

Gästblogg- 2019-03-02

Har under några dagar ätit ostsmörgås. Jag klarar inte av att se när något ligger åt fel håll. Lägger jag ostskivan åt fel håll på smörgåsen och inte följer samma linje som smörgåslimpan gör, då måste jag lägga den åt samma håll innan jag är nöjd.

Jag brukar ALDRIG sortera maten på tallriken till exempel som vissa gör och att den måste ligga på ett visst sätt för att jag ska kunna äta den. Där bryr jag mig inte om mönster och en viss ordning. Det är bara när jag äter en skiva skogaholmslimpa med ostskiva som har sanna form som smörgåsen.
Jag trodde inte att jag var sådan som person som brydde mig om sånt där och att det var så viktigt för mig. Det är viktigare än vad jag trott.

Jag kan inte heller ha ”trasan” till golvsvabben åt fel håll. Det funkar inte. Jag kan stå i några sekunder och pyssla med det där för att det ska bli rätt. När de är åt samma håll är jag nöjd och jag kan återgå till att svabba golvet.  Det där gör jag flera gånger vid ett och samma tillfälle när jag måste blöta ner trasan.

Jag vet inte varför de två bitarna är så viktiga för mig. Det är som en röst som skriker inom mig ”Men HALLÅ! Ser du inte att det ligger fel? Det ska inte vara så. Gör om, gör rätt”

Jag trodde inte att jag hade någon form av tvångstankar.  Men det har jag tydligen. Tänk vad så små saker kan göra med ens inre.
Vad spelar det för roll egentligen? Smörgåsen ska ändå ätas upp och magen bryr sig inte om ostskivan ligger rätt eller fel.
Golvet blir ju rent trots att trasan ligger fel. Den gör ju sitt jobb ändå.

smörgås med felvänd ostskiva  golvmopp med felvänd trasa