Träning i stallet och på hästryggen

Gästblogg- 2013-05-12

Jag har de senaste månaderna börjat rida igen. Har varken orkat eller helt och hållet velat göra det pga huvudvärken. Min neurokirurg tycker att jag ska börja rida igen. för att han anser att det är en bra träningsform, för mig. Ridningen ger väldigt mycket träning av HELA kroppen, så som balans, koordination, kroppskontroll och den egna kroppsstyrkan. Stallarbetet i sig ger en god träning också. En tränad ryttare kan rida 5-6 hästar/dag. Dit kommer jag nog aldrig, tror jag. 

Jag minns en dag i stallet för några år sen, då jag ENVISADES med att bära in 2-3  trä bommar i förrådet där de förvarades. Efter det skulle jag svara på ett meddelande på mobilen. Händerna fullkomligt skakade av den enorma ansträngningen. Tanken som då for runt i huvudet på mig var ” Det är lite tungt, men jag ger mig inte, jag blir inte starkare om jag ger upp!” 

Kontentan blev att jag fick ont i båda handlederna och en senknuta som finns på handryggen än idag till och från. 

Att utföra det tunga arbetet i stallet är kanske inte det optimala för mig, men jag kan inte bara göra de roliga delarna heller. Det blir en del slitage på min lilla kropp. 

En annan skada som jag ådragit mig i samband med jobbet i stallet, var när jag höll på att fodra hästarna och puttade fram den svintunga fodervagnen, med hela kroppen. Fick då ont i knäet. Smärtan gav inte med sig, under veckan som jag väntat ut det. När jag kommer till sjukgymnasten så säger jag att jag inte vet vad orsaken är efter att ha kort berättat om den senaste veckan och vad jag jobbar med. Hans kommentar blir: ”Skadan skedde under jobbet i stallet!” 

Jag hade då fått en menisk skada. Om jobbet inte hade varit så tungt så hade jag inte drabbats av det. 

Jag kan inte sluta beundras av hur tålig min lilla kropp egentligen är och hur mycket den tål för att vara så liten. Den har skadats mycket men åndå lyckats återhämta sig varje gång. 

Trots rejäla motgångar så kommer jag alltid tillbaka på ett eller annat sätt. 

”I can walk a thousand miles, to be with you!”

Oavsett hur liten eller stor man är så ska man aldrig ge upp. 

Kram!!