Toppen av ett isberg - ett dolt funktionshinder

Gästblogg- 2012-10-21

I mötet med andra människor, får jag ibland höra att jag ser ut som vilken annan människa som helst. Det dom lägger märke till utåt sett, är att jag är liten och klen i kroppen. Ser ut som ett barn.
”Det man inte vet, har man inte ont av” finns det ett ordspråk som heter. På insidan, döljer sig massor av kroppsliga skador.
Jag önskar att människor skulle kunna se dessa skador för att öka medvetandet, om vad alkoholen kan ställa till med.
När man tittar på mig, utifrån, så kan man inte se att jag har problem med matte, logiskt tänkande, hörselskador t.ex. Någon utifrån blir inte medveten om mina problem, om jag själv inte talar om det.

Jag har ju fem tår, fem fingrar, två ögon, en näsa osv. som vilken annan människa som helst.

Om ni i stället möter någon som hälsar, på er, och säger: ”Hej! Jag har cancer!” så vet ni en liten del om vad det handlar om. Att ha ett funktionshinder som inte syns, är inte så lätt.
”Om Du tränar, så kan du bygga upp din muskelstyrka” har jag hört människor säga till mig, ett par gånger, men riktigt så enkelt är det inte. Jag är begränsad, där.

Önskar verkligen att jag kunde gå till gymmet som alla andra, men det går inte. Jag kan träna för att bibehålla min styrka. Om jag vill, men blir inte starkare.
Jobbet på ridskolan, medförde en meniskskada i knäet, efter att jag har kämpat, för att kunna köra runt den tunga fodervagnen. Jag skulle ju bara klara det. Hur skulle det gå till? Jo, genom att ta i, slita som ett djur.

Bilden illustrerar att en mycket liten del av skadorna syns utåt sett – men mycket döljer sig under skalet/ytan. (hoppas att ni förstår denna förklaring?!)

Nu måste jag sova, så att jag orkar vara pigg och glad i morgon.

KRAM!