Taskigt närminne... Fortsättning

Gästblogg- 2019-05-19

Hittade ett gammalt inlägg som jag skrev här på bloggen om samma ämne 2012. Tänkte spinna vidare på det ämnet denna vecka. Fick hem två brev på posten med viktiga papper som jag bara inte får slarva bort. De ska min  fostermamma ha. Hon hjälper mig med en del papper.
Jag lade dem på byrån i hallen just för att jag lätt ska hitta dem, när jag behöver ha dem.

Några timmar hinner gå innan jag börjar leta efter just de pappren. Någon minut senare kommer jag på att de ligger på sin plats i hallen. Varför försvinner sådan information? Kan säkert vara för att hjärnan inte måste spara den infon just nu. Jag behöver inte stressa upp mig. Ingen går och flyttar på dem, utom jag. Jag har ordning på det.

Jag stressar lätt upp mig när jag tror att jag inte har ordning på saker runt mig fastän jag egentligen har ordning på det. Ibland händer det att jag inte hittar nycklarna för att de inte ligger på sin vanliga plats. Att var sak har sin plats är viktigt för mig för att jag lätt ska hitta dem, när jag behöver dem. Av just samma anledning försöker jag att inte samla på mig saker som jag inte behöver och som jag inte har plats för.  Dessutom blir det ännu mer att hålla i minnet.

Jag har svårt att förstå mig på dem som kan ha värsta bombnedslaget hemma, men som ändå har stenkoll på vart allt finns. Hur kan de veta det? Jag skulle inte klara av att leva så. Det skulle stressa mig enormt och ta en massa onödig tid. Jag sparar ju tid genom att ha ordning runt mig.

Ett annat exempel är när jag handlade i Fredags. Hade med mig min ”Dramatan” – vagn. Detta trots att jag inte skulle ha så mycket. Lättare för mig att dra den än att bära kassar.
När jag står och packar upp glömmer jag av att packa upp påsen med äpplen. Ställer in vagnen på sin plats. Kommer ju på att jag köpte äpplen. Tankarna börjar snurra. ”Glömde jag dem i butiken eller var kan de vara?”
Tittar i vagnen och där ligger de kvar.

Äpplen