Tänk vad mycket man måste hålla i minnet...

Gästblogg- 2019-03-11

Det här med att man är glömsk eller säger sig ha taskigt närminne eller minne överlag är något som snurrar runt i huvudet ibland. Igår kväll var det inget undantag. Jag tänkte på det i samband med att jag skulle fylla på mina kvällsmediciner.  Jag kommer ihåg vilka tabletter som jag ska ha med rätt dos utan att lägga någon större vikt vid det. Måste dock vara i nuet i tanken när jag delar medicinerna. Om jag inte är det blir det lätt fel. Det händer ibland att jag till och med måste rätta sköterskorna på både medicinavdelningen och Neurokirurgen.
Om jag själv inte vet vilka tabletter som ska ha en viss dosering, då kan jag ju inte kräva att sjuksköterskorna ska ha koll. Jag känner att det ansvaret måste jag ha. Ändrar läkarna bland mina mediciner så är det sjuksköterskornas uppgift att dela rätt dosering och lägga in rätt tablett åt mig.
När något är nytt så vill jag gärna ha den hjälpen i form av att någon annan hjälper mig komma ihåg den nya informationen i början, eller att jag får det nedskrivet på en lapp.
Det händer att jag inte kommer ihåg medicinernas namn första gången som jag ska hämta ut den på apoteket. Då måste jag säga ”Jag vill ha den senast tillagda medicinen utskriven” Då vet personalen vilken jag menar.

Inte nog med att jag måste hålla det i minnet, så måste jag komma ihåg vart vi ställer bilen på en stor parkering. varje gång vi åker någonstans. När vi senaste gången var i Trollhättan, skulle jag försöka komma ihåg i vilken av de två byggnaderna som Gina Tricot ligger så att jag inte går in i fel byggnad. Det är två shoppingcenter brevid varandra.
Jag mindes inte heller vart vi hade ställt bilen. Den infon var totalt borta. Inte nog med det, måste jag hålla i minnet vart i varje hus toaletterna finns. Är vi inne på Max eller Donken och äter så har jag koll på var toaletten finns. Dock inte inne på Ikea. Där har jag noll koll. Jag fick för mig att Ikea i Örebro är uppbyggd på samma sätt som IKEA i Göteborg.
Den turen hade jag inte.  Är vi inne på någon större restaurang och äter så försöker jag redan i matkön söka av området med blicken. Vart finns mjölken, eller läsken? Var hittar jag det ena eller det andra?
”Det är svårt att se skogen för alla träden” finns det ett ordspråk som heter. Det är lite samma sak för mig när jag ska leta reda på vart de andra ha satt sig om de är före mig i kön. Jag ser inte dem direkt. Ser alla, men inte dem. Visst är det märkligt?

Jag ska komma ihåg olika koder till olika kort eller sidor på nätet…
Jag var inne i onsdags på Länsförsäkringar som fick hjälpa mig att låsa upp min dosa för att jag inte slagit in rätt kod på den. Hur kan man ha svårt för att minnas en kod som endast innehåller fyra siffror?

Förstår ni nu hur mycket tankar som snurrar i huvudet av denna långa text?  Texten är bara en bråkdel av allt annat som snurrar i huvudet. Jag kanske borde sluta säga att jag har taskigt minne och begränsa mig i hur mycket jag måste komma ihåg.
Jag tror att jag kommer ihåg mycket, men det är när det blivit för mycket under en period som jag inte orkar ha allt i huvudet och hjärnverksamheten saktar in och blir seg som kola.

Nä nu är det bäst att jag avslutar det här inlägget innan jag kommer på fler saker som jag måste hålla i minnet.
Jag lyckades hålla i minnet hur mycket smör jag skulle smälta och hur många deciliter havregryn som jag skulle ha i kastrullen när vi skulle baka Havreflarn i torsdags eftermiddag. Jag minns än idag att vi skulle ställa in äggklockan på sju minuter när vi hade en plåt i ugnen.

Havreflarn