Sverige i ett nötskal

Gästblogg- 2016-02-08

Igår spelade min klass vår sista föreställning av den uppsättning vi har jobbat med i tre månader. Efter föreställningen bjöds det på skumpa, och som nykterist blev det inget för mig. Jag kände mig helt utanför firandet.

När de kom upp på scen med glas fick jag avböja efter att fått höra att det inte finns något alkoholfritt alternativ. Sen fick jag kommentaren ”Kan du inte bara hålla ett tomt glas? Jag känner mig så obekväm när du inte gör det”. Redan då kände jag hur det började vrida sig i magen, varför ska jag hålla ett tomt glas för att du ska var bekväm med att dricka runt mig? Sen kom alkoholen då jag fick förklara varför jag inte höll ett glas och och fick ett svar som jag tolkade som ett ”Vafan dricker du inte för idiot?”…

Jag blev så otroligt ledsen för så fort alla hade ett glas i handen så var jag inte längre med och firade. Jag blev utesluten från mina klasskamrater, de som jag för tre minuter sedan hade hoppat runt på scen med, lycklig över att den sista föreställningen gick så bra. Helt plötsligt fick jag inte vara med. Helt ärligt blev jag så ledsen att jag var nära på att börja gråta där på scenen.

Detta är Sverige i ett nötskal. Så fort vi ska fira något så ska vi göra det med alkohol. Varför kunde det inte vara tårta eller läsk? Eller varför kunde man inte tänka ett steg längre och ha något alkoholfritt? Det hade räckt med sockerdricka just då för att jag skulle slippa känna mig så ensam. Jag vet att det kommer komma fler situationer där detta kommer hända igen, och det är något jag har vetat ända sedan jag gjorde mitt val att inte dricka. Det suger bara när det slår så oväntat.