Svårt att öppna dörrar...

Gästblogg- 2012-12-12

Igår var jag i Göteborg, för att sänka trycket på shunten, eftersom jag haft stora besvär av huvudvärk, sen vi ställde upp trycket. I söndags var det som allra värst.
Förstår inte hur all personal hittar till alla olika platser?! De har olika hissuppgångar till olika platser… Det gör det hela mycket svårare att hitta, för en som redan har dåligt lokalsinne.
Fick åka upp till våning 3, för att sen ta hissen till våning 2, för att sen komma rätt. KRÅNGLIGT!

Jag och pappa lyckades ta oss rätt… eller ganska rätt i alla fall.
När vi står en liten bit bortanför den dörr vi ska in i, så beslutar jag mig för att ringa dit. Det visar sig att vi skulle gå åt motsatt håll, så hade vi kommit helt rätt.

När vi är klara på sjukhuset, åker vi hem. Vi stannar till för att köpa något att äta vid Katrineholms kiosken, även kallad ”Bögens” i Alingsås.
Precis innan vi ska hoppa in i bilen, så ska jag gå på toaletten.
Jag känner löst på handtaget, och tror att det är låst. Vid nästa försök, så tar jag i lite hårdare, och ser att dörren går upp. Det känns tungt och jag får kämpa för att ta mig in.
Varför ska man kämpa för att klara allt i vardagslag? Att något så enkelt som att öppna en dörr, ska bli svårt bara för att man är liten och klen.

Inte undra på att jag allt som oftast känner mig som ett barn, för att jag behöver hjälp med så mycket.
Kommer jag ha en chans att klara av något i vardagen utan hjälp? (tänker på allt som jag behöver hjälp med idag. Det jag redan klarar, utesluts nu)

 Varje gång som jag började på en ny skola, (hände två gånger) så fick jag åka till skolan en dag före skolstarten och gå omkring och öppna dörrar, för att kolla vilka dörrar som var tunga för mig att öppna, och vart det behövdes en dörr-.öppnare.

Kände mig utpekad, samtidigt så var jag inte det.

Kram!