Speciella möten med läkare (Neurologer)

Gästblogg- 2011-03-06

Det står ju i min korta presentation att jag har Hydrocefalus, som är grekiska och kan översättas på svenska till vattenskalle. Jag får stora vätske ansamlingar i hjärnans hålrum. Detta avhjälps genom att operera in en shunt, och en silikonslang. Shunt-ventilen placeras ovanpå skallbenet. På den fäster man silikonslangen. Silikonslangen ligger sen under huden, från huvudet, via nacken, och ner i magsäcken. Tyvärr kan dessa sluta fungera efter en tid, och behöver bytas. En del som lever med shunt, behöver det bara under en period, andra hela livet (som jag)

Det första mötet jag vill berätta om hände under ett återbesök när jag var 6 år gammal.

Jag ber läkaren att böja sig ner, för att han ska komma ner på samma nivå som mig.

– varför då? säger läkaren, oförstående. Han gör ändå som jag ber honom.

– Tack, för att du räddade mitt onda huvud! säger jag och ger honom en kram.

När han kommer in på personalrummet, så får han frågande blickar av hans kollegor. Han kommer in med glädjetårar i ögonen.

– Den där ungen är helt underbar! säger han.

Den andra händelsen skedde, när jag gjorde en vidgning av skallbenet (kranioplastik) hösten 2010

Läkaren går ronden. Jag och den här läkaren har bara träffats 2 tillfällen före det. Plötsligt säger han till patienten han pratar med före mig:

– Nu ska jag gå till min favoritpatient. Jag tittade storögd på honom, när han kommer bort mot min säng. Jag trodde han bara skojade när han sa det. Jag blev otroligt förvånad när jag hörde honom säga det.

Hur han kunde säga det, det är något jag inte än i dag begriper. Kan det ha varit för att jag har ”slagit käft” eller munhuggits med personalen och bjudit dom på choklad, som jag inte gillar? Kan så vara.

Kram Kram!