Sömnsvårigheter och trötthet - behandlad mot depression

Gästblogg- 2017-12-06

”Sluta med dina mediciner och lägg pengarna på annat!” var svaret jag fick när jag frågade läkaren på vårdcentralen om hur jag bäst behandlar mina dåvarande problem med sömnsvårigheter och trötthet. Där och då fick jag ingen hjälp.
Hjälpen  kom först när jag blev inlagd på medicinavdelningen i början av sommaren. De såg med egna ögon att jag hade svårt att somna på kvällarna oavsett hur sent det var. Jag låg ofta vaken när någon av sköterskorna smugit in för att kolla om jag kunnat somna. Det var inte de problemen som jag låg inlagd för, men min nuvarande medicinläkare förklarade för mig att sömnen måste vara bra för att man ska få mer energi dagtid. Varför fick jag inte det svaret av läkaren på vårdcentralen?
När jag såg att läkaren skrivit ut Saroten mot depression, kändes det bra. Han hade inte berättat att det var det jag hade, men efter att vi nu några månader senare justerat mina mediciner för att få min överaktiva hjärna att stänga av, sover jag oftast hela nätter och har energi dagtid att orka göra det jag har planerat för dagen. Känner mig mer utvilad.
Hade jag följt de råd som den första läkaren gav mig, så tror jag att jag hade gått ännu djupare in i depressionen, än vad jag var.
Det är svårt att ta in att jag som ofta skrattar, faktiskt kan vara deprimerad. Skrattade inte så ofta mot förr.

Ofta går det så långt när jag väl får hjälp att jag är mentalt slutkörd. Det resulterar i att jag ofta gråter när jag börjar berätta för läkaren hur jag egentligen mår. Jag är van att inte bli tagen på allvar i sjukvården. Det blir en mental kamp att slåss för att få den hjälp som jag faktiskt behöver. ”Det som inte ses utifrån finns inte” Det citatet känns det som att sjukvården följer stenhårt. Även om man mår skit inombords, så görs det ingenting om det inte finns något avvikande på prover eller röntgenplåtar.
Därav blir det många tårar för min del i vården just för att det blir en lång kamp för att få hjälp som man har rätt till.