Snart två år med samma mediciner

Gästblogg- 2019-04-13

Tänkte ge er en uppdatering om hur tankarna går kring mina mediciner och hur jag mår idag. Jag fick ju mina mediciner för snart två år sedan då läkarna förstod att mina sömnsvårigheter var grunden i en depression. Det är svårt för mig att ta in att jag som ofta är glad och sprallig utåt sett kan vara deprimerad. Jag står idag på tre olika mediciner som gör att jag somnar gott på kvällarna.

Har sakta fått öka dosen på två av dem för att komma upp i den dosen som jag nu har stått på sedan den sista justeringen för något år sedan. Jag har fortfarande svårt att sova i bland. Kan inte stänga ute ljud från TV, radio eller när jag delar rum med någon som pratar i sömnen eller snarkar.

Numera kan jag ta mina mediciner klockan 21.00 och somna inom några få minuter efter att jag har lagt huvudet på kudden. Det tar oftast 2-3 timmar innan jag blir så trött att jag inte orkar hålla mig vaken längre.
Vaknar runt 8 – 9 – tiden på morgonen. Under en period kunde jag ta mina mediciner 19,30, för att bli trött runt 21.00 -21.30. Kontentan av det var jag i stället vaknade supertidigt nästa morgon. Därefter valde jag att skjuta på tiden för när jag skulle ta dem till klockan 20.00. Inte ens det var bra. Provade att skjuta upp det ytterligare en timme. Istället för att hålla fast vid att lägga mig en timme efter att jag hade tagit dem, började jag att lyssna på kroppen. Började att lägga mig senare istället.

Innan jag fick min nuvarande medicinering så bad jag min dåvarande läkare på vårdcentralen om hjälp för sömnen. Han tyckte att jag skulle sluta att ta alla mina mediciner. Det fungerade ju inte alls.

När jag fick prova Circadin (melatonin) för allra första gången var jag piggare dagen efter än vad jag varit på mycket länge. Jag kände mig glad inombords. Men den faktiska hjälpen kom inte då. Den kom ju först för två år sedan när jag fick hjälp av min medicinläkare att sätta in Circadin, Saroten och Propavan. Det har blivit min räddning. Sömnen är A och O som han säger.

Jag har ju försökt att sova utan någon form av sömnmedel. Jag hade ingen susning om varför jag hade så svårt att sova. Det fick jag ju svaret på. Jag har ju en historia med missbruk i familjen, som gör att jag har försökt att hitta andra sätt att sova på, men det har inte hjälpt att motionera, eller äta en sockerfri kost, för att nämna något exempel. Inte heller att somna till någon bra ljudbok.

Det som har gjort att jag har fått rätsida på min sömn är just denna kombination av mediciner. Jag tror inte att jag kommer behöva göra någon justering av dem på länge.
Det känns skönt att ha hittat rätt. Tack vare att jag bytte läkare så fick jag också rätt sorts hjälp. Numera får hjärnan också den typen av vila den behöver för att kunna orka med allt som händer i min vardag.

Min dosett 2019