Sätter min förmåga på prov

Gästblogg- 2013-07-23

Många gånger kan jag bli riktigt frustrerad och till och med irriterad över att jag har fått mina skador och mina begränsningar. att till exempel lyfta 13 kg är en av mina gränser. Om någon annan lyfter mig på 35 kg, så är det rena flugskiten för många. När jag jämför så, framkallar det prestationsångest hos mig. Det känns ynkligt. Det är först då som jag inser hur svag jag är. Det är svårt att låta bli att inte jämföra sig med andra. jag försöker att inte tänka så, för då blir jag ledsen, för att det är en riktigt öm punkt för mig. Speciellt att prata om vad jag inte kan. Det är lättare att pusha andra framåt i positiv riktning, än vad det är att göra det med sig själv. Jag vill helst inte tänka på att jag är sjuk. Inte heller komma i närheten av det som får mig att se skillnaden mellan mig och andra i min ålder. Det väcker mycket frustration, som jag försöker vifta bort. Det kommer ikapp mig ändå. 

Idag spelade jag minigolf och det gick inte helt som jag ville. Jag har inte något bollsinne för fem öre. Jag förlorade… 

Jag och pojkvännen tog oss en kvällspromenad i solen. Det var skönt. Jag provade att jogga korta sträckor, mellan varven. Första biten, blev en liten backe uppför. Det blev ett motstånd. men jag gav inte upp. Jag märkte av att jag har ingen kondis heller. Pulsen skenade iväg i ett högt tempo efter en stunds promenerande. Det tog en stund innan den blev normal igen. 

Får se vad kroppen säger om dagens träning i morgon. 

Kram!