Saknad

Gästblogg- 2016-06-09

Jag har bott hos min mamma i två veckor nu bara pga studenter och sökningar till nya skolor och liknande. Min pojkvän(också min sambo-älskar det ordet) var här upp med mig i tre fyra dagar och nu har vi varit ifrån varandra i 3 dagar. Jag står inte ut med det! Jag förstår inte hur jag kan sakna någon så mycket att mitt hjärta blir tungt?

När jag var yngre fick jag alltid frågan om inte jag saknade min pappa. Hur skulle jag kunna sakna honom? Jag har ju levt med skilda föräldrar sedan jag var 3-4 år. Jag visste ju inget bättre. Jag tror att när man saknar någon så saknar man tryggheten eller glädjen man förknippar med den människan. Jag hade ju inge trygghet hos pappa och de glada minnena jag har från min pappa är så små och överskuggas av allt det dåliga och läskiga. För det är verkligen läskigt att växa upp med någon som är alkoholist, för du vet aldrig vad du kan förvänta sig när man går in genom dörren den dagen.  Men till baka till saknad.

Nu om min mamma frågar mig om jag saknar min pojkvän så kan jag verkligen känna saknaden i mig. Jag kan känna hur min hand plötsligt känns väldigt tom och min kind känns plötsligt bortglömd då den inte vilar på hans bröst eller axel. Att en känsla kan vara så fysik fascinerar mig.