Så skimrande var aldrig havet!

Gästblogg- 2011-06-28

… Det var en av de psalmer som sjöngs under pappas begravning, för snart 8 år sedan. Jag valde den psalmen just för att pappa hade varit på sjön en del, i sitt liv.

Jag fick ta hand om honom, trots att jag då var 15 år (skulle fylla 16) jag fick ta ett ansvar för hur han levt sitt liv. Jag var närmast anhörig. Visst att han såg till så att han fick vård, men allt runt om. Jag fick ensam (med mina fosterföräldrars stöd) planera begravningen för pappa tillsammans med begravnings entreprenören.

Jag har varit och besökt hans minneslund 3-4 gånger sen dess att han gått bort.

Vid det senaste besöket hos honom, förra måndagen  20/6-11, lämnade jag 3 st. rosor (bilden).

Han har inte tagit sitt ansvar för mig, som pappa… men jag har tagit mitt ansvar som dotter till honom.

Jag såg ingen alkoholist i honom, när vi träffades… allt jag såg var en sjuk man, som blev sämre och sämre, för varje gång. Det var också allt jag tänkte på.

Det finns många frågor, som jag aldrig kommer få svar på…