Ridningen har hjälpt mig framåt...

Gästblogg- 2013-07-27

För 12 år sen cyklade jag för sista gången. Med det följer minnen med där jag kör ner i diket fler gånger om, och landar på ansiktet. Det är hemskt. Igår fick jag en lagom stor cykel i för tidig födelsedags present, av pojkvännen. Jag var med och provade den, för att säkert veta att den passar. Jag har inte så bra balans i alla lägen, och hade de gamla minnena med mig i bakhuvudet, när jag satte mig på cykeln igår. ”Jag kommer ramla och slå halvt ihjäl mig” var den första tanken, som flög igenom skallen. Men…. Inget hände! Det var vingligt i perioder, men det är sant som man säger: Har man en gång lärt sig cykla, så sitter det kvar. 😉

sammanlagt cyklade jag 1,1 mil igår…. Har en enorm träningsvärk i mina sittben idag. Känner mig glad och upprymd över min bedrift och för att jag vågade genomföra det. Jag hade aldrig orkat gå den sträckan. 

Ridningen har nog bidragit till en del av den balans som jag har idag. 

Nu måste jag rusa vidare! 

Kram på er!