Orkar inte gå långa sträckor

Gästblogg- 2012-08-08

Jag är inte lat, som många tror… Jag lever med en kropp som inte orkar lika mycket som andra kanske gör. När jag hör någon prata om att ha gått 1-2 mil under en dag, kan jag känna mig svag och klen.
Ingen idé att jag ställer mig frågan om varför jag inte kan det… Jag vet ju svaret.
För att peppa mig själv i de lägena, tänker jag:
”Det är inte mitt eget fel, att jag har den problematiken…. inte mitt FEL! Det är min biologiska mammas fel. Jag får leva med följderna. Jag kommer aldrig kunna säga att jag har gått en mil.”

När jag har varit ledsen över saker som jag inte kan, så kommer många som vet att jag älskar hästar med frågan:
”Hur många i vuxen ålder, kan rida shettisar?” Det är inte så många, vad jag vet… och då kommer ett litet leende fram på mina läppar.

Den 5 augusti tog jag och min ena fostersyster en promenad i skogen.
Den rundan vi gick, har jag ridit förut ett par gånger, och aldrig reflekterat över hur lång den är. Nu tog den mycket längre tid, än vad jag kommer ihåg det.
När vi kom hem, så visade det sig att vi gått närmare sex kilometer. Jag var rejält trött i benen efteråt. En annan som var trött i slutet av rundan var Thelma. 😛 Det innebär att jag har gått längre än jag brukar – NYTT REKORD! 🙂

Visar er några fina bilder från rundan. 😉

Hoppas att ni sover gott i natt. 😉