Operation och mod...

Gästblogg- 2016-03-26

”Den matchen vinner vi alltid” hör jag någon minut innan jag förlorar mot narkosmedlet, som alla andra gånger. Det är verkligen en match som ingen av oss klarar av att vinna. Orden kommer från narkossköterskan. Det spelar ingen roll hur tävlingsinriktad jag är… den matchen kommer jag ALLTID att förlora. Narkospersonalen vinner den matchen VARJE gång.

Den här veckan har bestått av skratt, oro, frågor, smärta, hunger, trötthet och önsketänkande.
Veckan började med att jag kom till sjukhuset för inskrivning, inför operationen. Jag var trött, men inte så farligt trött.
De ville sätta nål ganska omgående då de ville ta proverna som de skulle ha under dagen… men problem uppstod när dessa försök påbörjats, innan lunch. De gjorde allt rätt, men blod kom det minsann inte. Det spelade ingen roll hur många försök de gjorde. Inte heller med vilken nål de använde.
Till slut lyckas de ändå sätta nål. Resten av dagen flyter på som planerat. Jag får komma in i ett av rummen som jag sovit i tidigare.
Dagen efter, åkte jag till operation 07.55, för att vara exakt.  Den går bra. Får ligga 6 timmar under hård bevakning. Fick inte ens sitta upp.  De fick bytt hela shuntsystemet. Hade en shunt som var kopplad till magen. Den jag har nu går till hjärtat. De har öppnat mig på 3 ställen. Huvudet, halsen och magen. Det jag trodde var en liten operation, blev en lite större än jag väntat.
Jag trodde dessutom att jag var redo att börja äta lite lättare mat i form av nyponsoppa, och en kopp Te. Tyvärr var inte magen alls intresserad av det där och då. Morfinet är boven i dramat. Ingen lätt balansgång det där.
Sover oroligt, med sammanlagt tre nålar på kroppen. Den ena hade ett vitt plåster med två bruna björnar. Tycker det är gulligt. Kunde inte låta bli att le. 😉

Igår fick jag behålla maten, men två av tre nålar drogs, då de ansåg att dessa inte behövdes. När jag ber om smärtstillande med morfin, sprutas detta in intravenöst i den nålen, med björnplåstret. Tyvärr händer det som inte får hända. Jag ser att huden blir irriterad och röd direkt. Det kliar. När jag tittar än mer noggrant, så har jag även fått utslag.
Kastar mig snabbt ur sängen. Hittar sköterskan som gav mig injektionen. Hon tittar bekymrat på mig och på utslagen. En läkare som jag träffat förut, kommer gåendes i korridoren. Vi fångar honom. Han säger att vi måste dra nålen.
Jag tänker snabbt, att risken finns nu att vi behöver sätta en ny nål. Mycket riktigt. Inser också att vi inte har tid att bedöva innan det, då det måste tas hand om nu. En annan sköterska tar hand om mig tillsammans med hennes kollega. Det gör ganska ont, men hon lyckas sätta den direkt. Skönt!
Efter det måste jag få antihistamin i kanylen direkt, som första sköterskan fixar.
I natt har jag sovit bra, på lugnande medel. Inte känt någon smärta eller liknande. I natt får jag sova i min egen säng. Kommer ta några dagar att ställa om mig, igen, men jag vet att jag fixar det.
Igår hade jag besök av en tjejkompis och hennes mamma. De hade lärt sig en grej hos mig. Att jag ÄLSKAR godis. Hade köpt med mig eget godis att äta där. Det har legat orört fram tills dess att jag kom hem, nu i kväll… haha!
Nu väntar några lugna dagar, med återhämtning.

(Tänk om det gick lika lätt att skriva min bok, som mina veckosummeringar här på bloggen, vad lätt det hade varit då) 😉
Kram till er till dess att vi hörs igen. 😉
Glad Påsk!