Mitt liv nu

Gästblogg- 2015-11-16

Idag är det exakt 1 år, 4 månader och 12 dagar sedan jag bestämde mig för att ta avstånd från min pappa. För exakt 1 månad och 30 dagar sedan tog jag ett väldigt stort avstånd, jag flyttade till Småland. Det är 3 timmar från honom. Det känns skönt, jag känner mig mer lugn för här är det bara jag. Han kan inte ringa mig, skicka brev till mig, jag kan inte råka träffa honom på gatan. Jag slipper vara rädd för att råka få kontakt med honom när jag är här. Jag är på säkert avstånd.

Men min andra familj då? Min mamma? Min kompisar mina morbröder och kusiner? De är ju kvar där… De är också 3 timmar bort, nästan fyra timmar om man åker med kollektivtrafiken. Min pojkvän, han finns alltid i mobilen, när jag behöver prata eller bara saknar honom men han är inte här, inte hos mig. Jag har ingen ny ”familj” här  för jag bor inte i korridor som alla mina andra klasskamrater gör här på folkhögskolan. Jag hyr en etta några hundra meter bort. ”Fel sidan bommen” sa någon härom dagen. Ja, asså det är ju ingen som tar sig förbi tågbommen om man inte har ett ärende på andra sidan.

Det är svårt. Det är svårt att vara här, det är svårt i skolan, det är svårt att bo själv. Men det är så livet är så livet är, det svårt att leva men jag älskar mitt liv för mycket för att leva det på något annat vis.