Missbruket förändrade även mig

Gästblogg- 2014-01-20

Jag är uppvuxen med alkoholism i familjen och idag är jag ändå på något sätt glad över mina erfarenheter. När jag var yngre var jag rädd, jag skämdes, jag var sur och fruktansvärt frustrerad över att min pappa hade satt mig i den situationen han gjort. Jag ville inte att någon skulle veta om hemligheten vi bar på i familjen, jag var rädd över att bli specialbehandlad av mina kompisar och att de kanske skulle börja snacka skit bakom min rygg. Ju äldre jag blev desto svårare blev det att hålla det hemligt eftersom jag inte hade några ursäkter kvar. Jag orkade inte ljuga ihop något varje gång längre.

Min pappa blev sjukare och sjukare till slut fanns till och med det stunder då han inte ville leva längre. Jag minns tiden då mina föräldrar flyttade isär och jag var tvungen att gå hem till pappa. Varje dag efter skolan när jag skulle gå hem så hade jag riktig ångest. Känslorna tog över min kropp och jag kände bland annat illa mående och nervositet. Jag var rädd för hur min pappa skulle reagera när han såg mig, skulle han bli glad? Skulle han bli sur? Skulle han vara full eller skulle han till och med kanske vara död? Tankarna flödade i huvudet och all energi gick åt att kontrollera mina känslor. Tillslut orkade jag inte mer och det blev min vändning.

För lite mer än 1 år sedan fick jag hjälp för mitt medberoende och jag vet nu hur jag ska hantera mina känslor. Jag visste då vad som skulle krävas av mig och vad som var rätt och fel. Bland annat jag fick hjälp lärde jag mig mer och mer om sjukdomen alkoholism och jag började förstå hur den fungera. Alla negativa känslor jag haft mot pappa försvann och jag insåg att jag är stolt över honom fast han gjort mig så illa.  Min pappa var en av dem starkaste människorna då han orkade bära på den hemska sjukdomen i flera års tid samtidigt som han klarade av att bland annat sköta sitt jobb.

Tyvärr så lever inte min pappa längre. Men jag fick 15 år med honom och under den tiden hann vi bygga upp många minnen som jag idag ser ljust på.

Kram Johanna