Jag lever med ett dolt handikapp.

Gästblogg- 2011-08-29

”Är det någon som som ser, som förstår mig och mitt handikapp? Jag vill inte behöva visa leg. vart jag än går. Jag blir faktiskt ledsen och väldigt sårad, när jag hör att kvinnor som väntar barn, inte bryr sig om följderna… Dom vet inte vilket helvete det är att leva med muskelsvaghet, dålig balans, bli tagen för att vara ett barn i vuxen ålder. Dom vet inte hur det är hela tiden få kämpa för att folk ska lyssna och verkligen förstå vad det är du säger. jag har inte valt att leva med ett funktionshinder, det blev jag tvungen till tack vare min mammas dumdrisitighet.

Jag har fått kämpa i skolan, för att försöka lära mig något, men att jag har dåligt minne, är pga den förbannade alkoholens fel. Är det någon som bryr sig?

jag går oftast med ett leende på läpparna utåt, ett sätt för mig att inte visa mina innersta känslor och tankar. jag går inte alltid och grubblar på något heller, men ibland.

Jag funderar också på om min HC kan ha med min alkoholskada att göra?! Det kan det säkert ha… men jag hoppas inte att det är så.”

Texten ovan är direkt tagen ur mina tankar, som kretsar i huvudet just nu!