"Jag har en diagnos men jag är den inte!"

Gästblogg- 2013-12-25

Idag har jag stått och lagat pannkakor till middag. Har inte gjort det på något år tror jag. Det gick bättre än väntat. De smakade gott också. 

Det tror jag inte att jag skulle klara av för några år sen – då kändes mycket svårt och avancerat. Jag tänkte då att jag skulle klara av receptet i sin helhet, inte stegvis, På så vis blev allt mycket värre i huvudet på mig, Det gjorde mig väldigt osäker. När jag var som mest sur och irriterad på att det strulade sig, kunde någon av mina föräldrar komma in och säga ”Det är fel, du får göra såhär i stället!” Vilket inte gjorde saken bättre och pressen på mig själv blev ju inte mindre. Då kunde jag nte ta emot det, utan kände att jag inte orkade brottas med det, och kände mig arg, ledsen och förtvivlad, över att allt bara felade sig! Jag valde då att gå iväg istället, för att jag inte klarade av att fortsätta då. 
Jag vill inte höra: ”Du kan inte!” Därför sätter jag höga krav på mig själv.

”Jag har en diagnos men är den inte” Det är ett citat som en kille med ADHD sa under en intervju i nyhetsmorgon.
Jag tänker nog likadant! Jag vill inte vara min diagnos, men det känns som att det står stämplad ”FUNKTIONSHINDRAD” i pannan på mig.

När jag tänker på det, tänker jag på Jonas Helgesson som föddes med en CP-skada. Idag är han en efterfrågad föreläsare, med körkort. Det var inget av det som någon trodde att Jonas skulle klara av. Jag tänker på att folk har mycket fördomar, vilket är tråkigt.

Kram!