Jag får leva med konsekvenserna av mammas dåvarande alkoholmissbruk!

Gästblogg- 2011-04-24

Bördan bär jag med mig varje dag, oavsett vad jag ska göra. Ska jag handla mat, krävs styrka för att orka bära matkassarna (jag är klen) Att åka till stallet och rida, kräver också styrka (man bär tunga vattenhinkar och sadlar bl.a)

Ibland har jag tankarna på annat håll än i nuet… därav kan det bli misstag. Jag tänker på alla de gånger som jag har placerat saker på ställen än där de egentligen ska vara. varför?

Att sitta och ta in information i form av undervisning 6-8 tim. under en skoldag, funkade inte för mig… inget fastnar, när det blir för mycket att ta in på en gång. Hjärnan väljer då att ”radera” det ur minnet.

Jag sover inte alltid som jag ska pga sömnrubbningar.

Det kan kännas tungt att ha en kropp som ett barn, fastän jag är 23 år på papper. Fast å andra sidan blir det mycket billigare när det gäller mat och kläder.

När jag har vägt mig på sjukhuset, så har de kommenterat min låga vikt. Om vi backar tillbaka några år, så fick jag kommentaren av någon att den personen ville vara lika smal som jag… men jag svarade, att det vill hon inte…

Man kan ju tro att jag har början till anorexia… Jag har inte anorexia. 

Att vara tunn i kroppen och frysa lätt, är inte så skoj det heller. jag får kommenterar om att jag har på mig tunna långärmade tröjor på sommaren och de frågar ofta om jag tycker det är varmt… för enligt dom som har linne och shorts och underhudsfett på kroppen så är det varmt. Jag fryser lätt om mina tunna armar, därav brukar jag gå i tunna långärmade tröjor. Speciellt de dagar då det blåser lite. Varför alla dessa kommentarer?

Jag är ett offer för mammas dåvarande alkoholmissbruk. Jag fick ta smällen för hennes dumheter… jag får leva med misstaget hon gjorde.