Jag är en högkänslig person...

Gästblogg- 2016-09-14

Hej på er!
Hoppas ni har det bra?!
Jag har läst en artikel om högkänsliga personer i lördags
Ni må tro att jag kände igen mig.
Jag har redan insett att jag har alla de egenskaperna som denna typ av personlighet har, men visste inte helt att det fanns en egen grupp av människor som hade det såhär.
Trodde att jag bara varit sådan pga alkoholskadan. Skönt att jag inte är ensam om det.

Jag vet att jag känner och tänker för mycket, har svårt att sortera alla intryck, sover oroligt i perioder. Känner lätt av hur andra mår, blir stressad när jag har någon annan hängandes över mig, när jag gör något, oavsett vad det än må vara. Grubblar en del på hur jag ska göra för att inte göra någon person arg… samtidigt som jag jobbar på att bli bättre på att säga nej till olika saker. Det svåra för mig är att säga nej, när jag vet att behovet av min hjälp finns. Eller om det är något jag inte vill göra.
Det är lättare att säga nej, när jag vet att det tas emot på ett bra sätt.

”Väljer jag den grå mössan, så vill någon annan att jag skulle tagit en blå!” kan vara en tanke som jag ofta har… Det är sådana tankar som blockerar mig från att utgå från vad jag vill ha.
Många tycker att jag är konstig som gör det, men vill ju inte göra någon ledsen heller, även om det också händer.

Grubblar mycket och ofta på sådant som jag ser, känner och hör.

Får ibland höra att jag är överkänslig eller att jag ibland överreagerar över det ena eller det andra. Det beror  på att min hjärnan tidigt kan bli överstimulerad av alla intryck.  Läser snabbt av andras sinnesstämningar. Faktiskt redan i luften även om det inte sägs rakt ut. Det kan vara mina egna, känslor, men också att ilska ligger i luften som tillhör andra.

Vid en hopptävling på ridskolan för några år sedan, kunde jag känna att något var på gång att hända med ekipaget som var inne på banan, Känslan sa mig att ryttaren skulle ramla av (fråga mig inte hur eller varför jag fick den känslan) och givetvis hände de några sekunder senare. Det var läskigt. Damen som stod bredvid mig, tog mig förvånad runt armen. Jag vart lika förvånad jag.

Jag sover middag dagtid enbart när jag är trött. Borde göra det mer och oftare. för att hjärnan ska kunna ta en paus.
Folk kan uppfatta mig som snabbtänkt men också trög, och inte alls med. Jag tar lätt åt mig av sådant som andra säger till mig. läser av på tonläget om de menar allvar eller inte, är ledsna, besvikna eller på andra sätt inte mår bra.
Många runt mig har svårt att förstå varför jag är så känslig. Jag hade det tidigare också, men börjar förstå det. Det svåra är att jag själv nu måste anpassa mig efter hur jag ska leva för att må bra. Än har jag massor kvar att lära mig.

Jag älskar att slänga käft med människor och har ofta bra saker att säga, bara jag hinner ta in det som sägs och reflektera över det en stund. Ibland kommer det snabba kommentarer som träffar rätt direkt. Det varierar beroende hur trött i huvudet jag är.
Mina svårigheter är att jag har svårt att stänga av hjärnan när jag har mycket runt mig.

Har en låg smärttröskel för min höga känslighet trots att min kropp nu vant sig vid smärta. Inte undra på att jag tycker att det gör ont med nålar.  Då är Emla-plåstret min vän.
Vågade inte ens ta hål i öronen när jag var 10 år gammal. Jag ville, men vågade inte genomföra det, när jag väl fått mamma att köra mig till en salong som tog hål i örat. Sedan dess har jag inte pratat om att försöka igen.

Jag har sett mig som en ganska okänslig person, förutom vid läkarbesök… men har kanske aldrig heller riktigt haft den insikten i hur känslig jag faktiskt är, som person. Har den senaste tiden sagt att jag är en sådan som ”Biter ihop till jag bryter ihop!” vilket inte är det bästa i alla lägen, men ibland måste jag göra så för att försöka att inte känna så mycket, även om tankarna fortsätter att snurra. Jag har använt mig av taktiken att bara köra på, utan att ta så mycket hänsyn till vad det egentligen är som min egen kropp signalerar. Jag ställer sällan in de planer jag har för dagen, oavsett hur mycket det kan vara. Tänker ”Äsch! Jag får sova i natt!” vilket inte är så bra. Jag tvingar mig själv att vara vaken dagtid fastän jag är supertrött. Sover jag på dagen, är det inte säkert att jag sover på natten.

Jag måste börja anpassa mig efter hur jag mår, inte vad jag vill eller måste göra. Ska dra ner på mina krav. Jag kan göra något, men inte vara med överallt. Kan inte heller leva upp till andras krav på mig, fastän jag vill. Gör så gott jag kan utifrån min förmåga.

Emla-provtagning 2015