Intervju om FAS

Gästblogg- 2012-02-16

Nu har jag fått klartecken om att det är okej att jag lägger upp intervjun, som jag gjorde tidigare i veckan. Många intressanta frågor blev det. På bilden är jag cirkaa fyra år gammal. This is it.

Hur gammal var du när du fick diagnosen?
– Jag har på något sätt alltid känt av att jag inte har varit som alla andra. Jag visste om att jag hade FAS redan vid 10 års ålder, Men jag fick veta lite djupare om vad det är när jag var 11 år. Jag fick då en klarare bild i, varför jag är så liten, och har svårare med en del saker än andra, som är jämnåriga med mig.
 
Hur har FAS påverkat din uppväxt och skolgång?
Jag fick en tuff start i livet. Läkarna trodde inte att jag skulle överleva pga min litenhet. De trodde senare att jag skulle bli ett kolli, som inte skulle klara av någonting. Jag skulle inte klara av att varken, stå, gå eller sitta. Jag hade heller ingen koppling mellan höger och vänster hjärnhalva. Jag var sen i utvecklingen och lärde mig att gå när jag var tre år. Under hela min skolgång fick jag kämpa för att lära mig olika saker. Har haft stora svårigheter i skolan med matematiken (som är vanligt problem hos de med FAS) och koncentrationssvårigheter i stökiga miljöer. Jag gick som intergrerad särskole elev i vanlig klass, fram till åttan. Tempot blev då för högt. Jag gick då över till särskolan på heltid.
Jag har också haft problem med lokalsinnet hela uppväxten. Jag blir stressad när jag inte hittar till en plats på egen hand. Det kan kännas frustrerande, att inte klara av en sådan sak.
 
Känner du att du fick bra hjälp och hjälpmedel i skolan?
-Ja, till viss del. Jag känner idag att jag hade velat kunna gå ifrån klassrummet och sätta mig på en lugnare plats, när det var tufft att koncentrera mig. Jag fick inte det erbjudandet, från lärarna då. Jag försökte göra det jag skulle, trots att jag tyckte det var svårt.
 
Känner du att du har ungefär samma svårigheter nu som när du var mindre eller har det förändrats?
– Ja, till viss del. Jag har fortfarande svårt att orientera mig, på vissa platser, och veta hur jag ska gå för att ta mig till önskad plats. Jag kan inte ta in information om jag har svårt att koncentrera mig på det jag försöker att göra. Jag kan heller inte förstå vad jag läser, och ta in informationen jag läser, de dagar som det är svårt att koncentrera mig.
Jag har alltid varit liten och klen. Jag är det fortfarande, men kämpar på med det så gott jag kan.
 
Känner du dig i någon situation hämmad och att du inte känner att du kan göra vissa saker på grund av diagnosen?
-Jag har problem att orientera mig och behöver följe av någon annan. Det kan få mig att känna mig hämmad, för att jag inte klarar av det på egen hand. Jag kan inte välja vilket yrke jag vill. Dels beror det på de höga kraven på studierna och betygen, men också rent kroppsligt. Många yrken kräver, viss längd och styrka.
 
Har diagnosen tillfört positiva saker till ditt liv?
– Ja, det har det också gjort. Hade jag inte fått den här diagnosen, så hade jag inte fått vara med om alla de fantastiska saker, som jag har fått vara med om. Jag känner idag att jag har en viktig funktion att fylla, genom att berätta min historia. Det kan rädda många liv, och förhoppningsvis ger det en ökad förståelse för hur missbruk, alkohol och graviditet kan hänga ihop.