Intervju med Allers

Gästblogg- 2013-03-08

Nu kan ni läsa artikeln om mig i veckans Allers. Lägger upp texten här för att alla ni som inte har tillgång till papperstidningen, ska få chans att läsa den också.

”Alkoholskadade Cecilia Johansson och hennes fostermamma Siv Hellqvist följer traditionen även i år: International Horse Show på Globen i Stockholm dit de farit hemma från Vara i Västra Götaland. Vi ses denna snöiga dag på deras hotell där de bor under showen. Det råder en varm och hjärtlig stämning mellan Cissi och hennes fostermamma Siv Hellqvist som tillsammans med sin man gett Cissi ett livslångt hem.

Cissi är en glad, intelligent kvinna som mot alla odds lyckats skapa sig ett bra liv. Hennes kännetecken är att hon aldrig ger upp och vänder negativa tankar till positiva. Vilket smittar av sig på omgivningen. Det är väldigt lätt att bli glad i Cissis sällskap.

Hon föddes med vattenskalle, nedsatt hörsel och syn, hämningar i tillväxten därför att hennes mamma matade sitt foster med det farligaste av gift: Alkohol.

-Visst är det jobbigt ibland, men jag är en fighter och jag har andra omkring mig som också är det, säger hon och tittar med ömhet på Siv. Utan hennes och min fosterpappa Karl-Gustavs kärlek och ömhet hade jag inte klarat mig.

Idag är Cissi 25 år, är 1,45 cm lång, väger 35 kilo och har ständig huvudvärk därför att hennes hjärna inte får plats i skallen.

-Jag har varit med om så många smärtsamma operationer sedan huvudvärken slog till med kraft 2009. Bland annat har jag fått en slang inopererad som ska reglera vätskan mellan bakhuvudet och magsäcken. Det fungerar inget vidare tyvärr, säger hon med en suck.

Cissi lider också av en ständig trötthet.

-Jag måste ju leva med huvudvärken och den gör mig så gränslöst trött. Visst är det bra att lyssna på kroppen, men att det är ganska trist tycker jag nog.

Men just idag är Cissi pigg, för nu är det snart dags för det roligaste som finns: Invigningen av hästshowen på Globen.

-Det är nästan magiskt att sitta på läktaren och titta på alla fantastiska hästar och ryttare, säger hon och Siv håller med.

Cissi har ridit i massor av år, haft två egna hästar och tävlat i distriktsmästerskapen.

-Hästar är det mäktigaste djur som finns.  Jag kände att jag ville jobba med sporten, så efter gymnasiet gick jag Svenska Ridsportförbundets ungdomsledarkurs och har arbetat på ett par ridskolor. Men efter 2009, då huvudvärken kom, har jag ingen egen häst och orkar inte längre jobba med det, säger hon ledset.

Ibland frågar sig Cissi varför det blev just hon som drabbats så svårt. Ändå är hon en fena på att vända negativt till positivt.

-Det är många vardagsproblem för mig. Jag är svag i musklerna och kan inte bära tungt, jag har problem med lokalsinnet och med det svårt att hitta, jag fryser så lätt eftersom jag inte har något underhudsfett och jättesvårt att koncentrera mig. Plus huvudvärken och tröttheten förstås.

Men Cissi tycker att hon kan dra nytta av sina handikapp.

-Det gör jag genom mina föredrag där berättar om hur det kan gå om ens mamma dricker alkohol när hon är gravid. I höstas kom jag också ut med min första bok: ”Jag blev frisk av kärlek.”.

Låt oss vända tillbaka 25 år. När Cissi föddes vägde hon 2000 gram.

-Under det första året bodde jag i missbrukarmiljön hos min mamma och på sjukhuset, jag var ju så liten och svag. Till sist blev jag omhändertagen av sociala myndigheterna och kom till ett barnhem.

När lilla Cissi var sjutton månader vände hennes tillvaro då Siv och Karl-Gustav Hellqvist kom in i hennes liv.

-Vi har haft sjutton fosterbarn, berättar Siv och vi hade pratat om att hjälpa ännu ett barn med funktionshinder. Vi ansökte om det och så ringde socialsekreteraren och sa att det fanns en liten flicka som väntade på oss. Vi for till barnhemmet, lilla Cissi kravlade över golvet, Karl-Gustav tog upp henne i famnen, hon kröp intill och personalen häpnade, så hade hon aldrig gjort med någon, säger Siv och smeker Cissi ömt på kinden. Hon flyttade hem till oss efter ett par dagar, nämligen 19 december 1988.

I deras papper står det att Cissi var gravt utvecklingsstörd.

-Läkarna sa att hon aldrig skulle lära sig att gå. Men på barnhabiliteringen blev de chockade när vi kom med Cissi. Hon kunde visst gå. Men torr kommer hon aldrig att bli sa de då. Ack så fel de hade.

-När jag var liten sa de att jag var så vårdkrävande, men de har tack och lov stått ut med mig i tjugofyra år, säger Cissi och skrattar.

Genom åren har hon spridit enorm glädje i familjen.

-Som fosterföräldrar handlar det om att ge stöd, kärlek och trygghet och att aldrig ge upp. Vi har funnits där för Cissi under all träning och alla besvärliga operationer men också fått dela alla framgångar och ljusa stunder.

De har också hållit kontakt med Cissis biologiska mamma under alla år.

-Det finns inga fosterföräldrar i världen som kan ersätta de biologiska. Vi kan bara komplettera, säger Siv övertygat.

Siv och Cissis mamma har haft mycket kontakt genom åren.

-Hon har nästan blivit som min lillasyster och är en underbar människa. Den resa hon gjort från den absoluta botten till ett nyktert liv är fantastisk. Under alla år har hon hållit kontakt med Cissi, alltid skickat julklappar och födelsedagspresenter.

Cissi och hennes mamma pratar i telefon ofta och träffas några gånger om året.

-Det blir alltid vänskapliga och roliga träffar. Jag är inte bitter på henne och jag vet att hon ångrar sig djupt för vad hon gjort mot mig. Hon har varit en bra mamma utifrån sin förmåga.

Cissi hann träffa sin pappa.

-Jag visste inte ens vad han hette men genom socialtjänsten fick jag napp. Men tyvärr så var han svårt sjuk i cancer och jag var med när han dog.

Cissi längtar efter att få bli kvitt sin huvudvärk.

-Den hindrar ju mig så mycket från att leva ett fullvärdigt liv.

Idag sitter jag mest framför datorn och jag är tvungen att bo hemma hos Siv och Karl-Gustav eftersom jag inte grejar att bo i min lägenhet. Jag är också alldeles för trött för att orka umgås med mina vänner. Tråkigt!

Att vara småväxt är också ett problem.

-Jag är som en tioåring i kroppen och är tvungen att handla kläder på barnavdelningen och när jag köper pizza får jag en klubba. Nej, jag är trött på detta och vill bli behandlad som den vuxna kvinna jag är.

Men så glimrar det till i hennes ögon.

-Läkarna trodde inte på min förmåga, men genom kamp har jag skapat mig ett meningsfullt liv. Men nu måste vi sluta för hästarna väntar i Globen, avslutar Cissi och får bråttom.”