Inte som de tror

Gästblogg- 2014-12-10

Det finns många människor som när de hör ordet ”alkoholist” tänker på de människor som sitter på parkbänkarna med systembolagetkassar varje dag. Det är också många som när de hör att ett barns förälder/föräldrar missbrukar tänker att det barnet har det svårt i skolan, att de har dåliga betyg och röker och dricker själva. Och man kan inte beskylla dem för det! För det är dem man hör om och dem man ser. Det är sällan någon pratar om den alkoholisten som har en partner , barn, jobb och villa. Det är sällan någon pratar om de barnen som trots allt i familjen får bra betyg och sköter sig i skolan. Varför skulle man? Varför skulle man prata om de som är som alla andra? För det är ju  det vi är. Vi som sköter oss, går till skolan, håller oss till lagar och regler. Vi som trots tuffa dagar och annat jobbigt lever våra liv som resten av folket gör. 

Att ha en förälder som missbrukar ska inte kännas ovanligt, det ska inte kännas som att man är helt ensam med det för det är vi inte. Jag har i alla falla fått höra i hela mitt liv att jag inte är ensam, och det vet jag väl. Jag har sett dokumentärerna, jag har läst artiklarna och jag har sett filmerna. Jag vet att jag inte är ensam men ändå får samhället mig att känna mig lite utanför för att jag till hör en minoritet, en minoritet där man har växt upp i ett missbruk eller missbrukar. Det är en stor minoritet men det har bestämts att det är skamligt av någon underlig anledning. Därför pratar man inte om de alkoholister som har partner, barn, jobb och villa. Därför pratar man inte om de som trots allt i familjen får bra betyg och sköter sig i skolan. För att det är ”skamligt”.

Men nu är det slut på skammen! Det är dags för oss att göra det okej att prata om det! Att bevisa att vi finns och att våra föräldrar inte definierar oss!