Illa till mods

Gästblogg- 2015-04-09

Människor som är sjuka gör mig illa till mods. Jag vet att det är en hemsk sak att säga men det är sant! Jag känner mig väldigt obekväm runt människor som är sjuka. När min mormor var sjuk så hade jag väldigt svårt för att hälsa på henne för hon behövde hjälp med allt, hon kunde typ inte göra något själv, det var som om tumören hade tagit min mormor och lämnat något som liknade henne men som var helt kraftlöst. Hon hade svårt att resa sig, att gå på toa, att ens borsta tänderna blev svårt. Det värsta var att se hennes tavlor. Min mormor var konstnär och hon var extremt duktig men när hon fick tumören så förlamades hennes vänster arm vilket var hennes målararm, så att se tavlorna i rummet, skakiga och halvfärdiga efter att hon frustrerat gett upp gjorde mig nedstämd.

Pappa var lika dan när han var full, det var så påtagligt att han hade svårt med de enklaste sakerna som att låsa upp dörren. Jag måste nästan alltid påminna mig själv när jag är runt sjuka människor att de behöver min hjälp och att de inte är pappa. När mamma hade hjärnskakning förra året hade jag svårt att ens vara i huset för jag kunde höra hur hon vände på sig i sängen, hur hon spydde. Jag ville hjälpa henne och det gjorde jag med men det var jobbigt, jag var tvungen att stålsätta mig varje gång jag gick in i sovrummet för att lämna ett glas saft eller hjälpa henne med något. Jag ville inte se hennes sjuka ansikte. Jag får panik, en panik som säger till mig att springa fort, bort där ifrån, men jag stannar för jag kan komma över det. Jag vet ju att det inte är pappa som ligger där inne och stinker öl, det är mamma, eller mormor eller någon annan som behöver min hjälp och det måste gå före mina rädslor.