Hur kan man vara rädd för något som intresserar en?

Gästblogg- 2011-09-28

De flesta av mina närmaste vänner vet om det… men jag har aldrig berättat det för er. Jag är nålrädd… eller hmm.. rädd för att jag vet att den gör ont. Det är lättare sagt än gjort att slappna av. Jag är tydligen inte så rädd, så att jag inte vill titta på nålen. Jag vill lära mig lite också. Det här satt jag och funderade på efter stallbesöket i måndagskväll:

”Sjukvården intresserar mig, just för att man får HJÄLPA människor så att de har det bra. Likadant är det inom ridsporten, där jag vanligtvis håller till. Jag får hjälpa andra. jag har hjälpt några barn som innan lektionen, kommit fram och varit ledsna och rädda för något de ska göra. På något sätt har jag lyckats prata med barnet och fått de lugna. Efter lektionen har de kommit ut med ett leende på läpparna, för att de har sett att det dom var rädda eller osäkra inför, fixade dom.”

Det finns bara ett ord, för det: UNDERBART! det är lätt att vara pedagogisk gentemot andra, men när jag kommer till mig själv, och försöker ta del av de tipsen som jag t.ex. ger till ridskolans elever. Det är svårare att vara sin egen pedagog, än andras.

Nu måste jag sluta skriva. Måste klä på mig och gå ner och äta, innan jag åker till sjukhuset och dagens läkarbesök.

Kram!