Hungrig som en varg...

Gästblogg- 2015-02-11

Maten kan vara en slags drog som många tar till och tröst äter, för att döva sina inre smärtor och sorger. Många av dem går upp i vikt, som alla fantastiska kämpar i Biggest Loser. Tycker personligen att det vore bättre att prata om det som tynger ner oss, än att stänga in det jobbiga inom oss och låtsas som att allt är frid och fröjd… Vad säger ni, mina läsare? Jag vet att det är tufft att anförtro sig åt någon annan, men det kommer känns tio gånger bättre efter att vi delat med oss av det vi tycker är jobbigt. Jag har gråtit massor inför helt främmande människor inom vården. För mig känns det mycket lättare efteråt.

För min egen del spelar det ingen roll hur mycket jag äter, då jag förbränner det snabbt. Efter en timme kan jag vara hungrig igen. Det är också jobbigt att veta om det. Igår kväll åt jag först Thé och en smörgås… känner efter en timme att jag fortfarande är hungrig, gör en tallrik med pasta och köttbullar… blir inte mätt för det… utan kör en ny omgång med Thé och smörgås… Det låter kanske helt knäppt att jag hoppade fram och tillbaka så som jag gjorde, men det gav till sist en mättnadskänsla. Skönt!