Frustrerande känslor...

Gästblogg- 2013-04-05

Många gånger tänker jag inte på vilka problem/hinder som egentligen finns i min vardag. Sen igår har de funnits där i mina tankar av och till. 

Tvättstugan ligger en bit bort ifrån huset hemma hos min fostermamma. Tvättkorgen väger en del när den är lite mer än full. Jag är fullt medveten om att vi är flera stycken som tvättar där, så det blir lätt att man tar det när lusten faller in (när korgen är full) och maskinerna lediga. 

Den anordning som finns i tvättstugan (maskinerna är något upphöjda) gör att jag inte klarar alla moment helt på egen hand, som t.ex att ladda den med tvättmedel och sköljmedel, för att jag är för kort eller för klen, för att det blir svårt att stå och balansera på brädan framför maskinen, och hälla i medlena.

Det där med att be om hjälp tar faktiskt emot, för att jag ser att alla andra kan. Jag vill inte sticka ut och inte klara det som alla andra gör. Vill inte lägga över min del på någon annan heller. Det känns inte rätt. 

Det gör det svårare för mig att ta mitt ansvar för det som ska göras. 

Såna här situationer framkallar lätt frustrerade känslor. Funderar på att ställa dit en IKEA-pall så klarar jag det utan problem. 😉 Bra va?!

Hemma i lägenheten är den här biten inga bekymmer, eftersom maskinen då står på golvet. 

Kram!