Ensamhet!

Gästblogg- 2011-04-04

Vacker bild.jpg

Efter det att jag fått informationen om FAS och att det var det som lilla jag hade drabbats av, började man också känna en ensamhet. Jag fick varje gång förklara vad FAS är, när jag försökt förklara syndromet som jag har och att det är orsaken till att jag är den jag är i dag. Det kändes kanske inte jobbigt just då, när man stod och förklarade och berättade för någon om vad jag drabbats av…. men ibland kan det kännas tufft för att man har insett att FAS är främmande för många och något som många inte ens har hört talas om. Känslan av ensamhet kom innan jag fick träffa de andra på FAS-föreningens årliga ungdomsläger (År 2000 hölls det första lägret). Jag vet att jag är unik, för att jag har lyckats motarbeta alla läkare och bevisa att de hade fel om mig, och jag försöker göra något bra av det… Jag har börjat tro att jag för resten av mitt liv, kommer behöva fortsätta förklara vad FAS är, men känslan av ensamhet är inte alls lika stor i dag som för några år sen.

I dag har jag lärt mig att dra nytta av mina erfarenheter: Att sprida min kunskap om FAS vidare till andra!

GLÖM INTE! DU ÄR UNIK!  

Kram Kram!