En tuff vecka...

Gästblogg- 2015-05-27

Söndagen den 17 maj åkte jag till sjukhuset för att sova första natten före operationen. Var där 19.00 som de ville. Fick mitt ID-armband och lite mat att äta. satt uppe ganska länge på kvällen för att bli trött utan en insomningstablett. Jag fick veta att jag skulle opereras på eftermiddagen dagen därpå. stod därför på kort fasta. Nålen sattes 23.30 på natten. Sov endast 4 timmar innan jag fick äta min sista måltid före operationen.
På måndagen blev det en mycket lång och hemsk väntan på att få åka ned. Ned? Bort är mer korrekt.
14.40 fick jag tid. När jag vaknar några timmar senare känner jag mig mörbultad och ligger och hoppar i sängen för att jag fryser så. Brukar aldrig annars frysa efter operationer. Efter en stund får jag på mig kläder igen och får upp värmen. Ligger på uppvaket till tisdag morgon. varje rörelse är smärtsam när jag ska röra mig på ett eller annat sätt.
Planen från början var att jag denna dag skulle åka hem, men blev kvar längre än planerat.
På onsdagen vill de skicka hem mig, men jag kan fortfarande inte röra mig pga KRAFTG smärta och illamående av morfinet.
Kunde bara ta en smakbit av smörgåsen som syns på bilden. Åt bara gurkan innan det vänder sig i magen och tidigare måltider kommer upp. :/ smärtan ska vi inte tala om. Ber personalen att värma en plasthandske med vatten i som jag kan använda som smärtlindring, när jag inte vågar be om mer morfin. Så skönt.
De har skurit av en muskel i magen för att komma åt att flytta ned shuntslangen som låg och tryckte på lever och revben. Därav den kraftiga smärtan.
På torsdagen får jag transporteras vidare till hemortssjukhuset. Åker ambulanstransport dit. I den har de en gul filt… om ni bara visste vad jag saknar de gula filtarna i vården. De är varma och sköna. 😉
På hemmasjukhuset får jag vidare hjälp smärtlindring som gör att jag lättare kan röra mig.
Under den vistelsen spelar jag och sambon Fia med knuff under hans besök på lördagen. Vem tror ni vinner den matchen?
Jo, HAN!! vi spelar två omgångar.

På söndagen får jag åka hem på permission, som visar sig vara lite för tufft för min del. Roligt. Spelar kubb med mina syskon. Jag är med i det vinnande laget.
När jag kommer tillbaka till avdelningen så har jag kraftig huvudvärk… kroppens signal på att det varit lite för mycket.
Jag är kvar några dagar till – fram till idag då jag skrivits ut och åkt hem.
En tuff men händelserik vecka på olika sätt. Jag har sett mycket, känt mycket och tänkt mycket.
Nu får jag inte lyfta något. Inte heller bära. Har fått ridförbud i 3 veckor sammanlagt också.
Nu ska jag sova.

God natt!
(Kommer att blogga varje söndag… för att ha liiite mer att skriva om.)
Hörs igen nästa söndag.
Kram

collage sjukhusvistelse 2015