En stark önskan

Gästblogg- 2012-05-06

Jag känner ofta en stark önskan om att jag skulle vara starkare i stället för liten och klen i kroppen. I ett läge som det här, spelar det ingen roll om jag vore 12 eller 50 år.
Åldern förändrar inte mycket, som man i bland vill tro. Har jag verkligen accepterat min situation, när dessa tankar ändå irrar omkring i huvudet? Är inte helt säker på den saken.

Jag är inte lat, för att jag har en kropp som säger ifrån tidigare ön andras. Förmågan sitter inte i hur gammal man är, utan rent kroppsligt.
Det slog mig senast igår, att jag inte tål så mycket. Vi var inne på vårmarknaden i Vara och det började regna.
Trots att jag hade klätt på mig tjocka lager med kläder, frös jag ändå om fingrarna som inte hade vantar på sig.

Idag gick jag en promenad i skogen, med hundarna igen… på samma sätt som sist.
Hundarna var piggare idag… Ett tag skuttade Thelma omkring löst och ledigt.
Tjabo var inte sen att hänga på… om han hade fått. Han var kopplad. Tyvärr fick jag ta tag i honom med båda händerna för att han skulle tagga ner.

Om vi gör en kort jämförelse så klarar inte en liten Golf att varva upp i samma hastighet som en Ferrari. Bilarna har två helt olika förutsättningar att klara av det. Jag är helt klart i stil med den lille golfen.

Nu måste jag ladda batterierna fram till torsdag så att jag orkar åka och träffa mamma. 😉 Innan dess ska jag fixa bakside texten till boken.

Ha det super! 😉