Detta tänker jag på nu...

Gästblogg- 2016-09-08

Hej på er!

Sedan sista inlägget har jag hunnit vara med om en akut operation. Under sjukhusvistelsen hann jag tänka ganska mycket.

Dessa tankar har snurrat: 

  • Varför jag fick snabb hjälp när det blev akut, men inte tidigare, när jag sagt att jag mår skit och berättar om mina bekymmer?! Blev ändå hemskickad med en låda alvedon, innan operationen.
  • Varför äter man så ofta som nästan varannan timme, när man ligger inne, fastän jag normalt sett äter var 3-4 timme? Hann knappt avsluta första måltiden innan det blev tal om nästa. (Klagar inte, men jag reflekterar över det )
  • Om skillnaden på bemötande på olika sjukhus.
  • Hur många gånger man kan gråta under en vecka.
  • Över hur lätt man kan skratta över en rolig kommentar, som man hörde någon säga.
  • Hur liten jag faktiskt känner mig när en lagom stor hund blir glad över att se mig, så att hon hoppar så högt att hon kommer upp i brösthöjd på mig.
  • Glädjen över att jag har kvar ett av mina äldsta gosedjur,  som följt med mig sedan jag var ett spädbarn.
  • Känner också mig glad över att jag klarar mig så bra i vardagen som jag gör, med matlagning, handla mat, städa, planering och klara mycket annat på egen hand, trots att prognosen för mig såg dålig ut, när jag föddes. Föddes med grav utvecklingsstörning, men som idag är en lindrig form. När jag började laga mat blev det pasta och korv, mycket, men som nu några år senare har utvecklats till att göra flera rätter, men som kräver en god planering från min sida för att jag inte ska bli stressad.
  • Jag har också insett att mitt bollsinne är ganska bra, när jag spelade ”Ballong-tennis” med sjukgymnasten. Men balansen var dålig, som väntat. Stod på balansplatta på två ben och det var skakigt. Stod på ett ben på plan mark, det var skakigt. Att gå med höga knän kräver också sin balans. Dålig balans har jag pga båda mina sjukdomar. Det blir inte tal om att hoppa med häst på ett bra tag, då jag inte har balans, men den ska vi träna upp sakta men säkert, det med. Mitt mål är att hoppa en meter. Med hjälp från min ridlärare, som ska få mig att våga ta steget.

Min blå elefant frpn Torsten

Vad tänker ni på?