Det står inte skrivet i pannan på mig.

Gästblogg- 2011-05-06

Det står inte skrivet i pannan på mig: ”Jag har ett funktionshinder” men ibland får jag en olustkänsla i magen. Om jag berättar för andra som inte känner mig, kommer de då tycka att jag är konstig, bara för att jag har ett funktionshinder? Det är ju faktiskt inte mitt fel att jag har drabbats av denna sjukdom.

2008 var jag med på en ULK (ungdomsledarkurs för ridsportens blivande ledare) Kursen var uppdelad i 3 steg (Ett steg/helg) träffarna hölls varannan månad.

Under steg 2, hade vi en föreläsare som också är utbildad hoppdomare. Hon jobbar aktivt i Västra Götalands Län med funktionshindrade ryttare och håller i friskvård på ridskolan. Hon kom för att berätta lite om det. Hon frågade helt oväntat mig om hur jag upplever att folk bemöter mig, eftersom jag är funktionshindrad ryttare.

Jag var tvungen att harkla mig. Jag hade inte tänkt så mycket på den biten. Jag blir bemött på olika sätt från olika människor.

Jag hade ju inte alls nämnt det för någon av deltagarna, att jag hade ett funktionshinder.

Jag fick några blickar som vändes mot mig… jag vet inte vad de tänkte eller ens tyckte om mig. vad skulle de tycka nu, efter att jag sagt det lilla jag sa?

Jag är inte mindre värd bara för att jag har ett funktionshinder. Jag är inget missfoster. Jag är en människa, som är lika mycket värd som alla andra.

Folk är rädda för sånt som är lite udda… frågan är varför?

Varför ska man vara rädd för saker som är lite udda? Det är väl bra att vara udda…? Det tycker jag. INGEN ÄR SOM DU, DU ÄR UNIK!

Jag får inte längre den där hemska klumpen av olust eller nervositet i magen. Jag kan göra något bra av mitt liv. Jag kan dela med mig av min kunskap, som jag bär med mig hela livet.