Det känns bättre att berätta!

Gästblogg- 2011-04-27

Jag kan hålla tunga och jobbiga saker inom mig under några veckor… det händer saker som gör att det trycket som jag redan bär på, byggs på ännu mer, om fler saker händer. Det går till den gränsen då ”bägaren svämmar över” och det blir för mycket att bära på ensam. Det kan kännas tungt att berätta det man tänker på, som t.ex. att jag ibland har känt att det är jobbigt att ha FAS, eftersom jag själv ser och känner, att det finns mycket jag inte klarar av att göra, som andra klarar med lätthet.

De tankarna har kommit upp med andra saker som hänt i samband med att jag ”exploderade” rent känslomässigt, eller var i ett kaos. Vissa dagar kan jag ta det bättre än andra. Jag måste ofta kämpa med saker i vardagen, oavsett vad det gäller. Både psykisk och fysisk kamp. Det kan gå några veckor ibland månader utan att jag tänker på det som händer inom mig. Jag är ingen grubblare.

Att blogga är ju ett sätt att berätta.. och i det här fallet delar jag mina erfarenheter av denna sjukdom med er. Sen jag började blogga, så ”exploderar” jag inte känslomässigt längre, utan kan skriva av mig allt jag bär på.

 Nu ska jag sova!

Ska åka till Danmark på semester med familjen. Det blir att gå upp tidigt i morrn.

Ha det super, så hörs vi snart igen.

Kram Kram!