Dålig balans och Koordination!

Gästblogg- 2011-05-11

Bara en sån sak som att sätta mig bakom ett trum-set, gav mig dåligt självförtroende. Jag kände att jag inte KAN spela trummor. Jag var tvungen att prova på några musiklektioner i skolan… 🙁 Jag kände mig så kass, och nästan gråtfärdig varje gång som jag provat och inte lyckats spela snabbare. varför kan man inte ta ett nej?

Jag var så avundsjuk på de som kunde spela de förbannade trummorna utan problem. Likadant var det med Gittaren… Jag nådde ju inte runt halsen, för att kunna hålla kvar. Hur lätt är det att ändra handställning eller byta ackord när fingrarna var lika spända som strängarna var?

Jag hatade trummorna ännu mer under Gymnasiet, då vi hade en tjej som var blind som satte sig och spelade utan problem. Jag var inte avundsjuk på henne, men jag var arg på mig själv för att jag hela tiden, vad jag än tog mig för att göra, ska stöta på problem.

Ett annat problem jag har är min halvtasiga balans. Jag slutade cykla efter några år pga, det. Jag minns ett tillfälle, när jag var i tvättstugan. Jag minns inte vad jag gjorde där… men benen bara vek sig under mig. Min fostermamma blev alltid orolig för mig så fort det hände. Jag ville inte se det som ett allvarligt problem. jag har inte svar än i dag på varför benen bara vek sig under mig. Dset är hemskt att inte ha kontroll över mina ben. En snarlik händelse hände mig just under det 4:e och sista året på Gymnasiet. Jag står bakom ett piano och spelar. Jag vet inte varför allt bara brakade ihop… men jag föll ihop på golvet. fortfarande medveten och klar i knoppen. Min musiklärare, blev så klart rädd, och smått orolig för mig. Han frågade:

-svimmade du?

Jag tittade på honom samtidigt som jag reste mig upp. Jag svarade:

Nej! Jag ramlade bara, ingen fara. ( jag skrattade bort det)

Jag blir nästan lite smått orolig för mig själv, när jag sitter och berättar allt det här för er.

Det här är inte något som jag tänkt på de sista åren. Det slog mig här och nu.

Jag har inte gjort något EEG, sen jag var barn.