Blicken

Gästblogg- 2015-02-15

Jag känner igen den där blicken, jag har sett den förut. Den där vakande, oroliga och lite ogillande blicken. Det är den där blicken som den nyktra kompisen har när den fulla kompisen börjar bli pinsam. Det är den blicken som systern har när hon ser att hennes stora syster har svårt att gå för hon har tagit för många tequila-shots. Det är den blicken som varje barn som har växt upp med en missbrukande förälder har när mamma eller pappa är för glada, för nere eller för konstig.

Jag känner sympati med dig, även fast jag inte känner dig, för jag ser samma sak som du. Jag ser också att hon jublar för högt, att hon skrattar för länge, att hon inte kan fokusera blicken. Jag blir också vakande, för jag vet hur det känns. Vi blir en hemlig duo som vakar, som har känselspröna på helspänn och registrerar vare otydlig mening, varje leende utan djup. Vi registrerar allt för att kunna agera snabbt om det oförutsägbara skulle hända för vi är vana vid det,

Jag känner igen din blick, jag har sett den förut och jag kommer se den igen. För många barn växer upp i missbruk av olika slag. Jag valde att var nykterist för jag ville inte förstöra min framtida familj som min pappa gjorde. Detta bestämde jag mig när jag av 14. Jag har inte druckit en droppe alkohol- och ja, då räknar jag med Herrljunga-cider- sedan jag var 14 år, det är 5, snart 6 år sedan. Och visst det har varit svårt ibland att inte falla för frestelsen att bara köpa en starkcider eller en drink för det ser ju så gott ut, men så tänker jag på alla mina anledningar till att inte dricka och då blir det lättare. Jag har kompisar som puschar mig till att smaka och jag har kompisar som stöttar mig till 100%. Att inte dricka är det enklaste, och säkraste, sättet att inte försätta fler barn i samma situation som många av oss har vuxit upp i. Du är inte ensam mot grupptrycket!