Att växa upp med alkolister till föräldrar.

Gästblogg- 2011-02-26

Mamma har aldrig glömt av att hon har en dotter, trots att hon var djupt nere i sitt missbruk. Jag har inte bott under samma tak som henne, utom mitt första levnadsår. Jag har hört hennes sluddrande tal, när jag pratat med henne i telefon, men då tänkte jag inte på att hon var alkolist. Jag tänkte aldrig som barn på att hon kanske har varit FULL när hon pratat med mig i telefon, när jag var barn. Jag var en del i det nätverk som fanns omkring mamma, på hennes väg tillbaka till ett nyktert liv.

Värre var det med min och pappas kontakt. Han har inte fått se mig växa upp, brydde han sig? ja, det kanske han gjorde, men varför sökte han inte upp mig? Det var tack vare socialtjänsten som vi fick kontakt. Tyvärr skulle han då bara leva 6 månader till, pga att han fått obotlig cancer i munhålan.

Jag har fått ställa upp mycket för båda mina föräldrar. Jag ställde upp för mamma för att hon ställde upp mycket på mig. Pappa hade inte gjort mycket för mig, ändå ställde jag upp på honom. Jag släppte det jag höll på med om han ringde och bad mig komma till sjukhuset på besök. Jag åkte dit.

Tänk vad mycket ett BARN, får stå ut med. Inte nog med att mamma var alkolist, så fixade hon pga okunskap så att hennes egen dotter får skador av alkoholen.

Kram till alla barn och unga därute!