Återbesök på Sahlgrenska Sjukhuset

Gästblogg- 2016-05-03

Igår var jag på ett återbesök hos min neurokirurg på Sahlgrenska.
Fick en förfrågan förra tisdagen om att vara med under en kandidatmottagning i samband med besöket. Tackade ja till det, då det är viktigt att även kandidater får träffa någon som har FAS, då det kanske inte händer så ofta.
Det var min neurokirurg som hade föreslagit att fråga mig.

Allt som allt pågick det i två timmar.
Första timmen fick jag träffa två kandidater, som gjorde de gamla vanliga undersökningarna: gå på häl, gå på tå, föra ett finger till näsan växelvis, koll av reflexer, lyssna på hjärta och lungor bl.a.

Något som jag hela tiden hade i bakhuvudet var att hålla koll på hur de bemöter mig, vilket de skötte riktigt bra båda två.
Efter en timme, fick jag sitta ned en stund i väntrummet.
Kvinnan i receptionen blev bekymrad för mig när läkaren inte var på plats i tid. Då jag inte fått en exakt tid så  visste jag inte när jag skulle träffa honom.
En halvtimme senare kommer han. Vi sätter oss i samma rum som vi var i först. Kandidaterna är med också.  Vi pratar om min hälsa nu och hur det har varit.
Han ger mig ny info som jag aldrig tidigare hade hört.
Med min nya hjärtshunt, som är kopplat till ett blodkärl, så får jag tänka på fler saker.
En av dem är att jag ska sätta in behandling med antibiotika en dag tidigare mot lunginflammation än någon som inte har den här problematiken, om jag får det.
Då mitt immunförsvar inte är det bästa så försöker jag att behandla mina förkylningar så tidigt som möjligt för att slippa få lunginflammationer.
Fortsätter med att fixa till skallbenet i höst. Läkaren vill att det som gjorts nu ska få läka ordentligt innan vi börjar med nästa grej,
När jag nämnde för honom att det är en tävling som jag vill vara med på i höst, så säger han att han vill att jag gör det som är kul och prioritera det i stället för att åka till sjukhuset. Han har rätt i det, samtidigt som jag vill bli klar med skallbenet. Rasar det ihop nu igen, så ger vi inte upp utan provar igen.
Tur att det bor en fighter i mig. 😉