Är inte besatt av träning, men en god hälsa

Gästblogg- 2018-07-25

I sommar har jag gått en hel del. Allt mellan 1 kilometer upp till en mil. Har självklart lyssnat på vad kroppen vill och orkar. Har haft bra träningssällskap. Det är lustigt det där ändå. Som barn orkade min klena kropp inte gå så långt (tror att felaktig kost var en del av det. Jag hade ingen kunskap om vad som var bra för mig då)
Jag har valt att ta med träning som en kategori här i bloggen, för att det finns de som tränar av ren besatthet. Det kan gå till överdrift och det som är sunt och bra kan bli osunt och fel.
Jag har provat att spela fotboll, men också ridit (rider än idag, men har tagit ett uppehåll av hälsoskäl) och gått på gym. Ogillar det sistnämnda. Den sortens träning har aldrig varit min grej. Känner mig fånig när jag står med en hantel och gör mina repetitioner, eller går på ett löpband.
Något som jag tänker mycket på är att ingen har sagt att jag har ätit fel. Jag har ätit för att det är gott, inte för hälsans skull.
När jag först fick höra att jag skulle ta bort sockret i kosten, så visste jag inte vart jag skulle börja. Jag hade lärt mig att pasta, ris, potatis och bröd var bra mat, liksom corn flakes. Trots det så orkade jag inte. Skyllde på mitt blåsljud på hjärtat som en orsak till mitt dåliga flås. men när jag lagt om kosten så fick jag mer energi.
Jag visste att en bra kost och träning gick hand i hand. Jag såg inte mina matvanor som onyttiga om man bortser från sockret på flingorna och den bredbara chokladen på smörgåsen eller chokladen i dryckesform. Jag åt dessutom för lite.
Det har tagit mig nästan 30 år att förstå att all rörelse i vardagen är bra. Framförallt hur mycket man faktiskt rör sig i vardagen som man inte tänker på.

En annan sorts träning är minnesträning. Sitter nu och lyssnar på musik. Lyssnar på låtar som jag inte har hört på flera år. Ändå sitter delar av texterna ändå kvar. Lustigt vad hjärnan ändå väljer att spara. Men jag minns inte vad någon sa för tio minuter sedan, eller hur jag går för att hitta på nya främmande vägar. Tur att GPS finns för oss fotgängare 😉 Det man inte har i huvudet får man ha i benen.

Promenad i solen 2018