Alla tar mig för att vara ett barn

Gästblogg- 2011-06-05

Att leva med FAS, kan vara nog så tufft.

Många jag möter, behandlar mig som om jag vore ett barn. just det där hände mig i Onsdags, när jag åkte med min syster till stallet, när hon skulle rida lektion.

Vi står ute vid paddocken, där lektionen äger rum. Plötsligt börjar instruktören att prata med mig. Hon använder en ton, som om hon skulle prata till ett barn. Hon frågade om jag frös, vilket jag gjorde. Jag lånade en jacka.

Jag blir aldrig bemött som en vuxen… men jag ska ha kraven på mig som varje 23-åring har. Jag börjar fundera på hur folk verkligen tänker?

Uppger jag mitt personnummer, blir det nog lite andra sätt som jag bemöts på. Jag tycker verkligen att jag inte ska behöva tala om min ålder för alla.

Ha en fortsatt trevlig dag, allihop.

Kram!