Det är inte ditt fel...

Det är inte ditt fel att din mamma eller pappa missbrukar.
Jag har alltid fått höra av min mamma och pappa att de älskar mig. Det är ju en fantastisk sak, och jag är väldigt glad över att ha föräldrar som säger det. Samtidigt gjorde de saker som fick mig att bli ledsen, osäker, förvirrad och orolig. Det där blev väldigt svårt att få ihop för mig. Att den som dricker både älskar och gör illa sina barn.

Fast det jag tyckte var värst, det var nog ändå att se att pappa sårade mamma, och tvärtom. Genom att ge varandra svarta blickar, anklaga, smyga, inte kunna prata med varandra. De älskade faktiskt varandra också – samtidigt som de gjorde så tokiga saker. Eftersom jag visste att jag betydde så mycket för mamma och pappa tänkte jag att jag kanske kunde fixa det där. Att jag kunde prata med dem, försöka skapa en bra stämning och se till att det inte blev dumt igen. Men inget av det som jag gjorde spelade egentligen någon roll. Det har jag förstått nu. Det är många barn som är säkra på att det är deras fel att mamma eller pappa dricker – för att de har busat, inte fått bättre betyg i skolan, för att de inte städat sitt rum. Men det är aldrig, aldrig ett barns fel att en vuxen dricker.

Det är nämligen så att den som är alkoholist har ett beroende av en drog (ja, alkohol är en drog). Beroendet gör att en del vuxna gör en hel del dumma saker, mot sig själva och även mot sina egna, älskade barn. SVT har visat en dokumentärserie som heter ”Kysst av spriten”. Det är ett väldigt bra uttryck tycker jag, för det visar att en alkoholist får ett kärleksförhållande med spriten. Och den där kärleken blir starkare än den till barnen, frun, jobbet – ja, allt annat. Helt galet, men så kan det vara.

Mina föräldrar märkte nog att de gjorde dåliga saker. Men de allra flesta gånger klarade de inte av att reda ut den härva av förnekelse, lögner, havererad ekonomi, oro, dåligt samvete och annat som alkoholen orsakat.  Jag kan fortfarande vara väldigt arg över vad alkoholismen gjorde med vår familj, och jag har rätt att vara både arg, ledsen och besviken. Men det känns också skönt att veta att det där dåliga hade med alkoholismen att göra. Min mamma och pappa är verkligen inga dåliga människor. Likväl har de gjort mig illa. För det är så beroende funkar. Och det var faktiskt inte mitt fel, och inte mitt ansvar.

Av Helena Wannberg
Dela |
Laddar feed

 

(0 - 0 röster )

Rösta här:

0 kommentarer

Fler artiklar