"Så jävla fast i drogerna" (del 2 av 3)

När allt blev kaos försökte mamma sätta upp regler men det var för sent. Hon hade inte gjort det förut och att börja i sena tonåren funkade inte på mig. Hon kunde inte göra ett skit. Jag har saknat en manlig förebild.

Om pappa funnits där hade jag lyssnat mer och haft någon att bolla med. Det var jag som hade makten, njöt av den och gjorde som jag ville. Jag var hur taskig som helst mot mamma.

Jag var så jävla fast i drogerna.

Jag åkte fast flera gånger. Rättegång för misshandel, olovlig körning, ringa narkotikabrott, rån, rattfylla... Jag var tvungen att gå på soc igen men jag brydde mig fortfarande inte. Samtidigt som jag umgicks med de värsta kriminella fanns mina skötsamma vänner. De försökte få mig att lägga ner det kriminella. Jag lyssnade inte och de förstod nog inte hur illa det var.

Äldre kriminella började ställa krav på mig: ’Krossa den bilen’. ’Slå sönder den villan’. Fan, vad fräckt att hänga med dem, tänkte jag då.
Våldet var ständigt närvarande, jag var i slagsmål varje helg, ibland varje dag. Jag har sparkat folk som redan ligger, krossat flaskor i huvudet. Jag var så förbannad att jag bara ville släcka de jag slog. Med drogerna försvann spärrarna och gjorde mig känslomässigt avstängd.

Kriminaliteten och våldet blev grövre. Jag fick fler ovänner, poliserna hade koll på mig, svårare att fixa pengar och det var inte längre kul att testa droger. Allt blev jobbigare. Konsekvenserna blev större.
Ett jävla liv.

Jag fick rejäl ångest. För att döva den tog jag ännu mer droger, som amfetamin och kokain. Fortfarande var hasch huvuddrogen, den förändrade hjärnan på mig mer och mer. Jag märkte hur svårt jag hade att hitta ord, hur seg jag blev. Jag kunde inte längre prata. Istället blev jag förbannad för att jag inte kunde uttrycka mig.

Rädslan tog över. Men om jag avslöjade min ständiga oro skulle de trampa på mig. Jag var tvungen att sätta mig i respekt hela tiden.
Polisen hämtade mig hemma mitt i natten. Jag var skitfull. Jag protesterade, var uppkäftig och våldsam. De tog mig till polisstationen. Jag bad om en filt men jag fick ingen. Jag ringde mamma men hon ville inte prata med mig.

Text: Annica Carlsson – Bergdahl
Foto: Jerker Andersson

"Så jävla fast i drogerna" (del 1 av 3)
"Så jävla fast i drogerna" (del 3 av 3)

Läs även "22 år av skitliv räcker"

”Så jävla fast i drogerna” är andra delen av tre i en självupplevd historia av idag 18-åriga Jakob (som egentligen heter något annat). Förutom Jakob, kan ni läsare även lära känna 24-åriga Jenny och 13-åriga Nathalie genom deras egna berättelser. Alla har de erfarenheter de vill dela med sig av.   

Berättelsen ”Så jävla fast i drogern” är en del av Drugsmarts tema Förändring. Ni kommer att få läsa olika reportage och artiklar där den röda tråden är någon form av förändring.