"Så jävla fast i drogerna" (del 1 av 3)

När jag var 12 år tände jag och några kompisar eld på en container och brottsrubriken blev mordbrand. Jag var för ung för att dömas. Istället fick jag gå på soc för att lära mig tänka innan jag gör något men jag kunde inte ta till mig metoderna. Jag var för liten och jag brydde mig inte.

När jag var 13 år började jag med droger. Min kusin bjöd på hasch och jag fastnade direkt. När det var tråkigt gick tiden fortare och när det var roligt gick tiden långsammare. Samtidigt drack jag skitmycket och snodde grejer. Jag ryckte väskor av gamla tanter. När min mormor själv blev rånad, kände jag: fy fan! Vad gör jag? Ändå fortsatte jag. Det var spänningen och kickarna jag ville åt.

Något år senare tyckte lärarna i skolan att jag var okoncentrerad och att de inte fick kontakt med mig. Jag var oberäknelig, plötsligt blev jag förbannad för ingenting. Jag nekade givetvis när de frågade om jag använde droger. Jag manipulerade alla. Jag hade ett typiskt missbrukarbeteende. De drogtestade mig regelbundet men de hittade inga spår av allt det hasch jag rökte. Jag hade lärt mig hur man gör för att komma undan. De förstod ju att något var fel eftersom hela jag var helt förändrad.

Jag började på gymnasiet men hoppade av efter tre veckor. Jag orkade inte gå dit. Alla andra gick i skolan, medan jag låg hemma hela dagarna. Jag fick pengar av mamma utan att göra något vettigt. För att finansiera mitt eget missbruk började jag sälja narkotika. Sålde till vem som helst.
När jag var 17 år såg de att det fanns rester av hasch i urinen när de spontant testade mig.

Mamma såg till att jag fick hjälp. Men jag var inte intresserad av att bli hjälpt. Mamma har alltid försökt göra det bra för mig. Hon har varit väldigt snäll, för snäll och hon har litat på mig. Hon har försökt att vara både mamma och pappa hela livet eftersom min pappa stack när jag var två år. Jag har nästan inga minnen av honom. Pappa höll på med droger. Han har slutat men vi har nästan ingen kontakt. Jag har kopplat bort honom för nu behöver jag honom inte längre. Han ringer någon gång om året.

Text: Annica Carlsson – Bergdahl
Foto: Jerker Andersson

"Så jävla fast i drogerna" (del 2 av 3)
"Så jävla fast i drogerna" (del 3 av 3)

Läs även "22 år av skitliv räcker"

”Så jävla fast i drogerna” är första delen av tre i en självupplevd historia av idag 18-åriga Jakob (som egentligen heter något annat). Förutom Jakob, kan ni läsare även lära känna 24-åriga Jenny och 13-åriga Nathalie genom deras egna berättelser. Alla har de erfarenheter de vill dela med sig av.   

Berättelsen ”Så jävla fast i drogern” är en del av Drugsmarts tema Förändring. Ni kommer att få läsa olika reportage och artiklar där den röda tråden är någon form av förändring.