Jag har aldrig sett när de tar droger, vet inte vad det är för droger och jag har inte märkt att de blir annorlunda. Jag vill inte fråga om drogerna, det är ju typ inte mitt problem.
Mamma har varit på flera behandlingshem, första gången jag var och hälsade på henne var när jag fick min lillasyster, det var ett halvår efter att jag flyttat från mamma.
När min lillasyster var sex månader fick hon också komma hit. Det kändes bra. Vi är inte lika för vi har inte samma pappa. Hon har bruna ögon, är jobbig och ganska lat.
När mamma var på behandlingshem i Värmland hälsade jag på henne flera gånger. Där fanns hästar och jag fick kompisar. Mamma mår bättre och är gladare när hon är på behandlingshem. Hon slipper vara ensam, som hon tycker illa om. I Värmland träffade hon sin senaste man. Just nu ligger hon på sjukhus. Hon tog för många tabletter, tror jag, för att han vill skiljas.
Mamma tycker det är jobbigt att inte få droger, läste jag på facebook, för vi är kompisar där.
Jag har funderat på varför hon använder droger men jag har inte kommit fram till något. Jag kan förstå henne på ett sätt men hon kan ju försöka sluta. Fast jag tror att hon försöker. Jag har nog aldrig varit arg på henne. Droger är ju typ som godis, det är jättesvårt att sluta när man en gång har börjat.
Förutom städningen gillade jag från första stund att bo hos Kristina och Jan. De är snälla och snåla. Kristina är ganska tråkig och precis som en mamma ska vara. Jag kallar dom för sina förnamn, inte för mamma och pappa. Deras tre barn, som alla har flyttat är som mina syskon. Precis som min 22-åriga syster vill jag bli. Jag gillar allt hos henne. Vi har ofta roligt ihop i familjen.
Jag och mamma träffas då och då. Då ser vi film och äter godis eller går på restaurang. En gång om året åker vi till Liseberg. Mamma har varit här och hälsat på, det känns inte konstigt. Pappa träffar jag mest med farmor. Mamma och pappa vill träffa mig mer än vad jag vill och hinner.
När jag började sjuan hittade jag nya vänner och ville passa in.
Jag önskade att vara som en av tjejerna. Hon var ganska tyken. Jag var inte riktigt mig själv i några månader. Då grälade vi en hel del hemma. Jag sa att jag ville flytta till mamma. Men det var egentligen aldrig aktuellt.
Här är hemma för mig och det är Jan och Kristina som är mina föräldrar, jag känner inte min mamma och pappa på det sättet. Jag kan inte tänka mig att bo hos min mamma. Även om jag inte känner någon annan som bor i fosterhem tänker jag att det här är normalt.
Jag ska aldrig börja med droger, men typ cider är okej det är många som jag känner som dricker det. En kompis till mig försökte få mig att prova droger, sånt man rullar i cigaretter. Jag sa nej och försökte få min kompis att sluta. Nu har hon slutat. Att säga nej till droger är enkelt, oavsett vad kompisar säger. Jag vill aldrig att det ska bli för mig som för min mamma och pappa. Droger är onödigt, farligt och slöseri med pengar.”
Nathalie 13 år
Text: Annica Carlsson – Bergdahl
Foto: Jerker Andersson
"Mamma skulle in i fängelse" (del 1)
Läs även "Så jävla fast i drogerna"
Läs även "22 år av skitliv räcker"
”Mamma skulle in i fängelse” är andra delen av två i en självupplevd historia av idag 14-åriga Natalie (som egentligen heter något annat). Förutom Natalie, kan ni läsare även lära känna 24-åriga Jenny och 18-åriga Jakob genom deras egna berättelser. Alla har de erfarenheter de vill dela med sig av.
Berättelsen ”Mamma skulle in i fängelse” är en del av Drugsmarts tema Förändring. Ni kommer att få läsa olika reportage och artiklar där den röda tråden är någon form av förändring.
2010-05-02 08:35
2010-03-19 13:10