"22 år av skitliv räcker" (del 2 av 3)

Jag tog aldrig ut min ilska på pappa, för då förlorade jag. Istället sprang jag ut och ibland gjorde jag sönder mina saker. Jag har alltid skrivit och målat, det är så bra för att bearbeta och få ur mig känslor. Det kan vara mycket lättare att skriva, än att prata. 

I tonåren skulle man dricka om man var tuff. Men jag fastnade aldrig. Jag var faktiskt inte intresserad av att bli full. Jag blir lika galen utan alkohol.

För första gången fick jag kompisar. Först en tjej, som också hade jobbigt hemma. Jag var hos henne hela sommaren. Hon hade hästar, som jag älskar. Jag gillar djur, för de ställer inga krav på hur man ska vara. Jag och kompisen red till skogs i timmar, målade och renoverade hönshuset. Ingen ställde massa jobbiga frågor och jag fick vara mig själv. Syrran var också hemifrån så jag kunde slappna av.

Vi blev fem, som hängde ihop – kärngänget. Jag blev ledaren och eftersom jag inte drack gjorde ingen annan det heller. Jag fick min första pojkvän, för honom berättade jag att mamma och pappa drack men han fick aldrig veta hur det egentligen var.

Om jag tog hem någon höll pappa och mamma sig i skinnet, hemmet blev då den fristad det aldrig annars var. Men det var sällan någon följde med mig hem.

Jag bestämde mig för att bli aktiv nykterist, gick med i UNF och blev Junisledare. Det var kul och fint med bekräftelsen från barnen.

Jag började hotell- och restaurangprogrammet, men insåg snabbt att det inte var min grej. Jag gillar att läsa. Syokonsulenten motarbetade mig. Jag blev förbannad och jäkligt trött på skolan.

Allt fler kom till mig med sina problem. Jag lyssnade och tröstade. Jag räddade en kompis från att ta sitt liv. På julafton försökte en annan kompis ta sitt liv och jag var med och lyckades förhindra det. Mamma och pappa drack mer än någonsin. Jag drogs till destruktiva relationer. Jag började må riktigt dåligt. En vän fanns som jag talade med om allt, han läkte mig. Till slut orkade inte han med mig. 22 år av skitliv räcker, tänkte jag. Och bestämde mig för att göra slut på mitt liv.

Text: Annica Carlsson – Bergdahl
Foto: Jerker Andersson

Läs "22 år av skitliv räcker" del 1 av 3.

Läs "22 år av skitliv räcker" del 3 av 3.

”22 år av skitliv räcker” är andre delen av tre i en självupplevd historia av idag 24-åriga Jenny. Förutom Jenny, kommer ni läsare, även att få lära känna 18 åriga Jakob och 13-åriga Nathalie genom deras egna berättelser. Alla har de erfarenheter de vill dela med sig av.   

Berättelsen ”22 år av skitliv räcker” är en del av Drugsmarts tema Förändring. Ni kommer att få läsa olika reportage och artiklar där den röda tråden är någon form av förändring.